cecilia arvidsson

med ena foten utanför

I paradisens paradis

Äntligen har vi sett det fina i Kambodja, Sihanoukville – aka en backpackers paradis.

Vi har precis lämnat det för Kho Rong, en paradisö två timmars båtfärd bort. Men vi har spenderat 1,5 vecka i Sihanoukville.

Vi har träffat sjukt mycket härliga och/eller konstiga människor, snorklat, festat (väldigt mycket), åkt på Booze Cruise och halkat runt (har seriöst blåmärken och sår överallt).

Vi har också gosat med massvis av valpar, och fått många nya hundkompisar på stränderna. Ätit god och billig mat, speciellt fyllekäks-korvarna runt hörnet som vi tog varje natt.
Men det bästa har ändå varit att (ÄNTLIGEN!!!) få bada i havet!!

Finns det något jag älskar är det havet. Spelar ingen roll om det varit sol, moln eller regn så har vi legat i havet. Har inte haft fantastiskt väder, men är ändå så oerhört härligt att ligga på en solstol med en kokosnötsshake i handen, saltvatten i håret och sand mellan tårna och titta på solnedgången. Om inte detta är livskvalité vet jag inte vem jag är.

Nu blir vi i Kho Rong i några dagar. Vi bor i en bungalow på stranden och hör havet utanför dörren. Vi funderar dock på att byta boende då det flyger in fladdermöss samt är väldigt långt till en toalett, och vi skrämmer upp varandra och hanterar inte mörker sådär jättebra här i “det farliga, okända landet”. Haha.. vi får se hur vi känner när solen går upp. Annars är det underbart, sanden är kritvit och havet ljusblått. Längtar efter en dag på stranden efter dagens återhämtnings-dag från halloween.
Klockan är bara halv 9 och Matilda har ändå redan sovit i en timme. Vi är alltså rätt trötta.

Har dessutom bokat flyg till Bali, men blir en kort tur till Singapore (Asiens minsta land) i ett par dagar innan vi tar oss till Bali, vilket vi inte hade planerat förut. Men ska bli kult!

Nu ska jag nog också sova, innan jag blir mer kissnödig, vägrar gå ut ensam i mörkret.

Puss,C

20141105-214743.jpg

20141105-214835.jpg

20141105-214843.jpg

20141105-214849.jpg

20141105-214856.jpg

20141105-214904.jpg

20141105-214914.jpg

20141105-214921.jpg

20141105-214928.jpg

20141105-214934.jpg

20141105-214941.jpg

Kambodja ur iPhone-linsen

20141105-210937.jpg

20141105-211004.jpg

20141105-211058.jpg

20141105-211107.jpg

20141105-211118.jpg

20141105-211127.jpg

20141105-211137.jpg

20141105-211147.jpg

20141105-211156.jpg

20141105-211209.jpg

20141105-211217.jpg

20141105-211226.jpg

20141105-211235.jpg

Siem Reap & Phnom Phen

Lägesrapport från Kambodja, here it is.
Siem Reap var en jättehärlig stad. Underbart fräscht och najs boende för väldigt lite pengar. I Siem Reap besökte vi ett flertal väldigt gamla tempel. Ett av dem var Angkor Wat, ett tusen år gammalt tempel som var väldigt vackert. Sjukt hur stor detaljrikedom de lyckades med för så länge sedan. Jag och Matilda vandrade även upp för det högsta tornet, med utsikt över hela templet och klamrade oss fast i räcken. Skämtar jämt om hur ironiskt det är att jag är livrädd för branta trappor men kastade mig ut från en plan?

I tornet stötte vi på ett gäng med Indonesiska och Kambodjanska ungdomar som ville ta kort, en och en, med mig och Matilda? Vi förstod ingenting men ställde självklart upp på detta med våra svettdränkta kroppar. I tempel här måste man nämligen ha byxor och minst t-shirt som täcker axlarna för att få gå runt. Detta gör att 30 grader känns som 50. Der blir därför så få tempel som möjligt på vår resa. Vi bestämde oss att dessa var dem sista templen ever. hehe.

Efter det kollade vi på två andra tempel, bland annat ett där Angelina Jolies “Tomb Rider” (för er som minns den) spelades in. Själv lekte jag mer än ofta att jag var Lara Craft med pistoler på låren och svarta kläder. Man var ju svincool. Det kändes som att man var i en helt annan tidsepok när man går runt bland ruinerna, det enda som egentligen förstör denna idyll är alla turister. Nåväl.

Vi lämnade Siem Reap för Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Phnom Penh var väl sådär. Städer är ju städer, och trafiken här är det sjukaste jag varit med om. Folk kör härs och tvärs, hit och dit, mot rött, i fel körbana och jag hittar ingen logik what so ever. Det förvånar mig inte alls att den största dödsorsaken i Kambodja är just trafikolyckor, vilket inte är en sån där jätterolig fakta när du dessutom åkt bilturen från helvetet mellan Thailand och Kambodja. Men det har vi lagt bakom oss och vill inte tänka tillbaka på sådär jätteofta.

Phnom Penh blev väl ingen superfavorit, men tror vi bodde i fel område. Vi blev dessutom lite känslomässigt instabila efter vårt besök till Killing Fields så det blev kanske ingen rättvis bedömning. Killing fields var ett av cirka 300 koncentrationsläger, där Pol Pott och de röda khmerna härjade på 70-talet.

Färgglada fjärilar lekte, solen stod högt på himlen, fåglarna kvittrade och gräset runt massgravarna lyste grönt, som om det blivit photoshoppat. Hur kan en plats, som med ögat ser så vacker och fridfull ut, bara för några år sedan varit en plats av skräck, skrik och gråt?

Detta ägde rum för mindre än 40 år sedan. Dem flesta som lever i kambodja idag har fått någon eller fler i sin familj, sina vänner och grannar mördade. Dem kanske till och med själva var en av dem som hjälpte Pott, i ovisshet eller inte. En tredjedel av Kambodjas befolkning slaktades, för att de inte hade samma kommunistiska värderingar som Pol Pott eller på grund av andra helt vardagliga anledningar. Alla städer tömdes på människor och blev till spökstäder medan de skickades på “arbetarläger” , vilket betydde tortyr och död.

Vid massgravarna kommer fortfarande benrester och kläder upp ur marken efter regnet. Oerhört obehagligt, men samtidigt så svårt att förstå. Det var faktiskt här det hände.

Det absolut värsta på hela dagen var stoppet vid ett stort träd. Runt trädet hängde tusentals armband i alla färger du kan tänka dig. Det här trädet var ett billigt sätt att döda bebisar på. Ta upp dom i fötterna, svinga dem och krossa deras huvuden mot trädet innan de kastades i graven. Så jävla vidrigt.

Hur oerhört sjukt känns det inte att jag aldrig tidigare fått höra om vad som hänt i detta land. Det enda som faktiskt står i centrum i vår läroplan är Europa och USA, som om inget annat land utanför vår välfärd finns med i vår lilla bubbla. Hur ska vi kunna hjälpa andra länder om vi inte ens vet vad som händer bortom horisonten? Man kanske tycker att det är upp till en själv att veta om sånt här, men det enda jag någonsin hört är namnet Pol Pott, och det hade ingen som helst riktig betydelse i mina öron förutom att namnet klingade bekant. Hela dagen kunde vi inte alls släppa detta. Hur ofta har människoslakt egentligen ägt rum? Vart händer det fortfarande? När kommer det hända igen? För det kommer det ju göra. Mänskligheten har aldrig varit bra på att lära sig av andras misstag. En dag av chock och skam, över hur lite man egentligen vet.

Och det är inte konstigt att Kambodja är som det är, med detta relativt nypackat i bagaget.

Puss/ C

20141103-214821.jpg

20141103-214855.jpg

20141103-214916.jpg

20141103-214934.jpg

20141103-215207.jpg

Från Thailand till Kambodja

Hallå där. Sitter just nu på gränsen mellan Kambodja och Thailand och väntar på visum. Har haft en sömnlös natt på bussen från Pai och har inte lyckats sova i mini-vanen från Bangkok heller. It’s gonna be a bumpy ride, sa någon. Underdrift säger jag. Ett gäng kambodjanska kvinnor bjöd oss på sötsaker som smakade som rullrån och sur mango. Jättegulliga. Killen som just nu håller i det hela försöker lura på oss att boka på hans hostel. Det är mycket sånt här. Människor på Kho San Road i Bangkok ville inte peka vägen till vårt hostel för att de ville att vi skulle bo på deras. Sa att det inte existerade. Tuk tukar vill stanna på resebyråer, hos juvelare och skräddare för billigare pris istället för att köra oss raka vägen till ett mål. Det är så enkelt att övertala lättlurade turister. Tur att vi inte är det då. Hehe.

Fortsättning.
Är äntligen inne i Kambodja. Tog ju sin lilla tid att gå igenom tullen, över gränsen och in i ingenmansland, och återigen gå genom en tull. Han som guidat runt oss blev less på oss rätt så snabbt då vi tackade nej till allt. Är faktiskt himla roligt att vi inte går på några av hans knep. Trots att vi är 3 unga svenska tjejer. Han säger emot precis allt vi läst på om innan. Så himla komiskt när han står där och ljuger och vi vet hur det egentligen ligger till. “Det här är sista stället att ta ut pengar på, i Kambodja har vi inga uttagsautomater”, “använd Kambodjas egna valuta och inte dollar” eller “betala 400 bath för taxi istället för att åka med bussen som tar 6 h”. En kambodjansk kvinna i vår grupp sa att vi var smarta som stod på oss för han pratade lots of shit.

Nu åter till vad vi gjort sen sist. Chiang Mai var en jättehärlig stad. Det märktes att det var norrut, bort från majoriteten av turisterna. Sista kvällen blev det LadyBoy-show Cabaret. Helt fantastiskt. Kvinnorna som i grunden var män hade snyggare bröst, längre ben och mer sex-appeal än majoriteten av tjejerna jag känner. Showen var extremt välgjord med galet mycket energi och glädje. Något alla borde se!

Senare på kvällen blev det ännu fler öl och tuktuk till partygatan som vi inte hittat tidigare kvällen. Vi träffade ett gäng engelsmän som visade oss ännu en klubb efter att stället vi varit på stängt. På klubben Spicy var det fler locals (alltså thailändare) än backpackers. Alla var fascinerade över Lovis och Matildas blonda hårsvall. Höll i det, smekte det och stirrade på det. På något sätt verkar det inte lika vanligt med svenskar ju längre norr man kommer. Svensken vill mest ha paradisstränderna och festandet i södra Thailand. Vi får ofta frågan vart vi kommer ifrån, vilken vi sällan fick höra i svenskbombarderade Australien.

Dagen efter blev det hetspackning innan utcheckning, otippat nog efter nattens alkoholförtäring.
Nästa stopp blev den mysiga hippie-staden Pai. Massvis med mysiga kaféer, barer och restauranger. Vi hyrde moped trots rädsla för vänstertrafik och körandet (Lovis och Matilda eftersom en själv är rutinerad moppepojk). Vänstertrafik kändes ändå rätt okej efter månaderna i Australien. Man trodde inte att man skulle dö varje gång man svängde. Det var så oerhört härligt att åka runt och svalka sig i thailandsvärmen. Så sjukt fint också. Vi stannade vid ett vattenfall där vi badade och andra backpackers hoppade från klipporna. Efter det åkte vi vidare mot Pai Canyon men pga höjdskräcken stannade vi på samma ställe istället för att följa de små snirklande stigarna med stup på vardera sida. Kändes som säkrast så. Norra Thailand har fantastisk natur. Allt är grönt, vildvuxet och sjukt vackert. Dock blev det en liten krock mellan mig och Matilda, då jag stannade och hon körde på mig bakifrån. Haha, vi förstod ju att något skulle hända när vi hyrde mopeder i ett annat land, med annan trafik och olik körvana. Hon klarade sig med några blåmärken och vi garvade åt det ungefär 10 sekunder efter. På vägen hem hade det hunnit blivit mörkt och det gick inte att räkna alla kryp man fått i munnen, näsan och i ögonen. Jag höll på att svälja en stor vit hårig fjäril och fick därefter smått fobi för dessa vackra (endast vingarna i promise) varelser.

Pai var fantastiskt och sista kvällen stötte vi faktiskt på en annan jämtlänning i Pai, Hanna, vilket var himla sjukt. Blev någon öl på en supermysig bar med livemusik innan tidig hemgång.

Har det så himla bra verkligen. Känner mig så hemma fast jag är så långt borta.

Puss/C

20141020-124533.jpg

20141020-124216.jpg

20141020-124553.jpg

20141020-124614.jpg

20141020-124640.jpg

20141020-124715.jpg

20141020-124721.jpg

20141020-124735.jpg

20141020-124741.jpg

20141020-124748.jpg

20141020-124754.jpg

20141020-124801.jpg

20141020-124806.jpg

20141020-124812.jpg

Chiang Mai

Sitter just nu och tar en stor stark Chang på en takterass med utsikt över chiang mai. Vi anlände med buss klockan 6 i morse, och har idag kollat på två tempel. Ett av dem var oerhört speciellt, med en stor gammal byggnad i mitten och beende munkar i orange. Efter några till changs blir det ladyboy cabaret, om vi nu hittar stället utan Google Maps. Haha. Reseguiden på vårt hotel tyckte vi var konstiga när vi frågade vart det låg och började dansa runt, för att vi valde att gå på det istället för ut i djungeln på trecking. Men är man i Thailand är det ju en självklarhet att kika in thailändksa män som showar och är vackrare än en själv. Treckingen sparar vi till senare. Ikväll är det bärs och hens som gäller.

Puss/C

20141011-222457.jpg

20141011-222512.jpg

20141011-222545.jpg

20141011-222635.jpg

20141011-222717.jpg

20141011-222735.jpg

20141011-222755.jpg

20141011-222813.jpg

20141011-222829.jpg

20141011-222854.jpg

20141011-222909.jpg

20141011-222934.jpg

One night in Bangkok

Hellå everybody!
Nu är man på g igen, efter mellanlandningen i Sverige. Efter en relativt kort resa på 11 h hamnade vi i en rosa taxi i ett kaotiskt Bangkok där man inte använder blinkers, kollar innan man byter körfält eller bryr sig om vilken färg det är på trafikljusen. Eller på vilken sida av vägen man kör på heller för den delen. Det är svårt att andas i Bangkok. Inte på grund av avgaserna som ligger som ett grått moln över solen, den fuktiga värmen eller doften av matos och avlopp om vartannat, utan av andra anledningar. Det är verkligen en stad som aldrig sover. För det vill man inte. Vilket vi alltså inte heller gjorde förens klockan halv 3 på natten första dagen vi var här, trots en i princip sömnlös flygresa och jetlag.

Vi bor på The star dome och delar på ett rum med tre enkelsängar med dusch, air-con och toalett på systergatan till kho san road. Detta betalar vi 40 kr per natt/per person för. Det är så billigt att det är löjligt. Det är egentligen svårt att pruta på något som redan är billigt, men det är ju lite som en sport och sport är ju kul.

Vi har hunnit med att gå igenom ett 8-våningars shoppingcenter, ätit massvis med Pad Tai, druckit öl för jättar, shoppat, vaxat oss, fått fotmassage och sagt “no thank you” ett hundratals gånger. Och vi har inte ens varit här i två dygn.

Men i morgon blir det mest troligt dags att röra sig norrut, mot Chiang Mai.

Fan vad det är gött att vara tillbaka med ryggsäcken. Har saknat det.

Puss/C

20141010-021422.jpg

20141010-021429.jpg

20141010-021438.jpg

20141010-021446.jpg

20141010-021454.jpg

20141010-021501.jpg

20141010-021508.jpg

20141010-021515.jpg

20141010-021521.jpg

20141010-021528.jpg

Klart ni ska rösta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! osv

Precis kommit hem från ett supermysigt dygn i stugan med Lovis. Aaw på lediga dagar ibland alltså. I morgon är det back to work och efter det är det ju obligatorisk röstning. Eller aaa borde vara obligatorisk i alla fall.

För mig är det definitivt en självklarhet att rösta. Bor man i ett land där man faktiskt har rätt att göra det, så tycker jag att det är galet viktigt. Människor har gett sina liv för att få sin röst hörd genom demokrati. Det sker fortfarande. Vi ska vara glada över att vi är födda i ett land med demokrati, men det ger också ett visst ansvar. Det vanligaste svaret jag får när jag frågar varför hen inte ska rösta är “jag är för dåligt insatt”. Ja, det kanske du är. Det kanske jag också är egentligen. MEN är det inte vår skyldighet att bli mer insatta då? Det är väl liksom det minsta vi kan göra. Det handlar om frågor som rör ditt liv, i allra högsta grad. Orkar du inte kolla alla valdebatter, lägg i alla fall 10 minuter på framtidens Sverige; gör Aftonbladets valkompass. Enklare kan det inte bli. SKÖNT VA? Så slipper vi använda den ursäkten. Men om du inte röstar, pissar du (ursäkta ordvalet, men det passar så bra) många människor rakt i ansiktet. Du vill väl inte va den som är den?

MEN om du mot förmodan tänker rösta på Sverigedemokraterna, ber jag dig att lägga mer än 10 minuter på information om vad du faktiskt lägger en röst på. Och förhoppningsvis inte av Jimmie Åkesson själv. Han är en bra talare. AND so was Hitler. Inte så otippad parallell ändå.

PUSS, C

bildspel3

Warm In Winter

10470915_10152081539262714_1034915246390376693_n

Hallå där, typ en månad sedan i vanlig ordning. Säkerligen gjort massvis med saker sedan sist inklusive en underbar myshelg i stugan (och slutet på sommaren), personalfest med bästa ica, första körlektionen på 2 år, träning, PH-tittande (jag vet jag vet, men det är sååå kul att titta på idioter) samt att jag igår fick mitt första syskonbarn – världens finaste lilla Alexander. Grattis Sandra och Dav, längtar tills jag får träffa den brittiska lilla vikingen.

Faktiskt så måste jag säga att jag har en sån himla bra balans i livet just nu. Det känner jag inte ofta. Man har alltid för lite tid, för mycket saker, och man känner att man inte orkar med något. Men jag känner att jag hinner saker. Inte alls så att jag har överdrivet mycket tid, snarare tvärt om. Trots det känner jag någon slags harmoni i stressen. Hur skönt är inte det?

6 veckor kvar på jobbet, och den 7:e Oktober far vi (igen?? som alla säger). Jag, Matilda och Lovis (som ni ser här ovan). Emma är ännu oklar, men vi hoppas fortfarande. Som jag längtar efter det där livet igen. Varit hemma länge nog nu. Måste träffa spännande, konstiga och wandering souls som är som mig fast ändå inte alls. Äta thailändsk mat, kissa i ett hål i marken, bestiga nåt berg och simma bland delfiner med chans för hajar.
Snart.

Nu ska jag skynda iväg till jobbet efter jag duschat bort svetten som kom av min andra springtur på 1,5 år. hehe. Var dessutom himla kul att möta skidgymnasiet som kom bullrande som bufflar i grusröken, när man själv både ser ut och låter som en astmatisk haltande åsna.
Japp. Det var KUL.

Puss, C

2 steg från livet

Idag är en ledig dag. Vilket på något vis alltid betyder tvätt & städdag. Och söndagskvällen är redan här och en annan har inte ens gjort hälften av sakerna på listan. Japp, jag skriver listor, det lugnar min själ okej?

Vad har hänt sen sist? Well, en hel del. Spontan-fävikade med päronen förra fredagen. Sen stråkade jag söndag, måndag, OCH tisdag. Stukade även foten (merit liksom). Nakenbadade. Åt den årliga älg-kebaben med blåbärsaoli. Dansade fulast och var fullast på G3. Spelade nattfotboll. Snodde en hatt från scen. Bjöd en kille på slattar. MM hade väldigt trevligt helt enkelt!

Men åh så skönt det var att komma tillbaka till Järpen och vardagen. “jag tänker fan inte dricka på sjukt länge nu asså”, sa jag fram tills igårkväll. Sjukt länge alltså. Jag, Elias och Rickard tömde någon vindunk, någon vinflaska och någon halv platta öl. Diskuterade allt som kunde diskuteras och somnade sedan som tre skedande grisar med kläder och skor och väskor längst ut på sängkanten. Jag stack klockan 7 pga fortfarande full så fick bara för mig att jag skulle hem (??) och vad jag vet så kanske dom ligger där och skedar än idag ( lät bättre än fortfarande).

Pga för mycket fest senaste veckorna blir det Detox för mig från och med i morgon. Ska bli spännande och se om man märker någon skillnad. Ska ju rensa ut all skit man har i kroppen samt göra en till en supermänniska (om man läser fördelarna så sammanfattas det hela så). Så har precis stått och gjort 3 olika gröna smoothies. En var jättegod, en var helt okej och en var jätteäcklig och smakade bara selleri och röbeta. Lät gott va?

Pga denna detox ska jag äta pizza ikväll. Såklart jag ska.
Men först ska jag diska………………… osv

Puss, C

10344814_10204094750586454_590567611361366522_n

10533559_10204094752586504_3999133210738261716_n

10534057_10204094751226470_5748550566852535034_n

10537429_10204094749266421_8403853717302231546_n

Det var inte igår, nej

10494532_10203970923290849_1773355381494938949_n

10565101_10203970931051043_6844988902069961086_n

10437389_10203970920330775_2010140115275804441_n

Hallå där. Long time no see. Standard liksom. Vad gör jag nu för tiden?
Well. Förra helgen hade jag den mysigaste helgen på länge. Bästa Bella kom och hälsade på mig i Järpen. Grillning, skitsnack och öl på Åre strand med saknade människor. Massvis med badande i både fors och sjö. Fest som liknade femtonåringsfest med för mycket ointelligent politiksnack, men ändå trevlig på någon nivå. Och himla jävla vackert väder.

Jobbar också. Då och då. Planerar ännu en resa. Tränar i den mån orken och motivationen finns. De senaste veckorna har det tagit cirka 3 timmar att motivera mig själv efter hemkomst från jobb. Hehe.

Känner sig vilsen för framtiden. Är dock långt ifrån ensam. Inbetween dreams. Eller nightmares. Det är ju det man inte vet. Jag som är en sådan planeringsmänniska. Vet ingenting. Orkar inte veta. Bestämma. Så många möjligheter, och inte kostar det bara pengar heller, utom mod också. Så känner att jag just nu bara kommer skita i att oroa mig. “Vad är det värsta som kan hända”-mottot lever kvar sen Australien. Kanske köper egen pannkaksvagn i Thailand och blir kvar där. Och då får det väl vara så då känner jag.

Tänk vad man förändras hela tiden fast man tycker man är, känner och tänker precis lika som när man gick i 7:an. Men tur är väl att man inte gör det.

Dagens bajskorv går för övrigt till en Sverigedemokrat vid namn k-bry som tycker att kvinnor som blir misshandlade ska sluta gnälla. “Ingen tvingar ju dom att stanna kvar i förhållandet” liksom. Mmmmm luktar skit gör det. KÄLLA PÅ DET???? Läs tidningen.

Dagens andra bajskorv går till de föräldrar som trakasserade och hånade några 11-åriga flickor på en fotbollsturnering pga “såg ut som pojkar”. Så himla GÖTT att man som 11-årig tjej redan blir bedömd på utseendet när man utövar en sport man tycker om. Nej då ska man fylla ut bh:n och dra på massa maskara så att alla förstår att man faktiskt är tjej. Blir lättare att förstå att man ska bedöma dem efter utseendet då liksom.
Sverigeärvärldensmestjämställdalandsåstolt.

Oj vad bitter man kan va. Blir så när man bryr sig.

Puss, C