Från Thailand till Kambodja

by ceciliaarvidssons

Hallå där. Sitter just nu på gränsen mellan Kambodja och Thailand och väntar på visum. Har haft en sömnlös natt på bussen från Pai och har inte lyckats sova i mini-vanen från Bangkok heller. It’s gonna be a bumpy ride, sa någon. Underdrift säger jag. Ett gäng kambodjanska kvinnor bjöd oss på sötsaker som smakade som rullrån och sur mango. Jättegulliga. Killen som just nu håller i det hela försöker lura på oss att boka på hans hostel. Det är mycket sånt här. Människor på Kho San Road i Bangkok ville inte peka vägen till vårt hostel för att de ville att vi skulle bo på deras. Sa att det inte existerade. Tuk tukar vill stanna på resebyråer, hos juvelare och skräddare för billigare pris istället för att köra oss raka vägen till ett mål. Det är så enkelt att övertala lättlurade turister. Tur att vi inte är det då. Hehe.

Fortsättning.
Är äntligen inne i Kambodja. Tog ju sin lilla tid att gå igenom tullen, över gränsen och in i ingenmansland, och återigen gå genom en tull. Han som guidat runt oss blev less på oss rätt så snabbt då vi tackade nej till allt. Är faktiskt himla roligt att vi inte går på några av hans knep. Trots att vi är 3 unga svenska tjejer. Han säger emot precis allt vi läst på om innan. Så himla komiskt när han står där och ljuger och vi vet hur det egentligen ligger till. “Det här är sista stället att ta ut pengar på, i Kambodja har vi inga uttagsautomater”, “använd Kambodjas egna valuta och inte dollar” eller “betala 400 bath för taxi istället för att åka med bussen som tar 6 h”. En kambodjansk kvinna i vår grupp sa att vi var smarta som stod på oss för han pratade lots of shit.

Nu åter till vad vi gjort sen sist. Chiang Mai var en jättehärlig stad. Det märktes att det var norrut, bort från majoriteten av turisterna. Sista kvällen blev det LadyBoy-show Cabaret. Helt fantastiskt. Kvinnorna som i grunden var män hade snyggare bröst, längre ben och mer sex-appeal än majoriteten av tjejerna jag känner. Showen var extremt välgjord med galet mycket energi och glädje. Något alla borde se!

Senare på kvällen blev det ännu fler öl och tuktuk till partygatan som vi inte hittat tidigare kvällen. Vi träffade ett gäng engelsmän som visade oss ännu en klubb efter att stället vi varit på stängt. På klubben Spicy var det fler locals (alltså thailändare) än backpackers. Alla var fascinerade över Lovis och Matildas blonda hårsvall. Höll i det, smekte det och stirrade på det. På något sätt verkar det inte lika vanligt med svenskar ju längre norr man kommer. Svensken vill mest ha paradisstränderna och festandet i södra Thailand. Vi får ofta frågan vart vi kommer ifrån, vilken vi sällan fick höra i svenskbombarderade Australien.

Dagen efter blev det hetspackning innan utcheckning, otippat nog efter nattens alkoholförtäring.
Nästa stopp blev den mysiga hippie-staden Pai. Massvis med mysiga kaféer, barer och restauranger. Vi hyrde moped trots rädsla för vänstertrafik och körandet (Lovis och Matilda eftersom en själv är rutinerad moppepojk). Vänstertrafik kändes ändå rätt okej efter månaderna i Australien. Man trodde inte att man skulle dö varje gång man svängde. Det var så oerhört härligt att åka runt och svalka sig i thailandsvärmen. Så sjukt fint också. Vi stannade vid ett vattenfall där vi badade och andra backpackers hoppade från klipporna. Efter det åkte vi vidare mot Pai Canyon men pga höjdskräcken stannade vi på samma ställe istället för att följa de små snirklande stigarna med stup på vardera sida. Kändes som säkrast så. Norra Thailand har fantastisk natur. Allt är grönt, vildvuxet och sjukt vackert. Dock blev det en liten krock mellan mig och Matilda, då jag stannade och hon körde på mig bakifrån. Haha, vi förstod ju att något skulle hända när vi hyrde mopeder i ett annat land, med annan trafik och olik körvana. Hon klarade sig med några blåmärken och vi garvade åt det ungefär 10 sekunder efter. På vägen hem hade det hunnit blivit mörkt och det gick inte att räkna alla kryp man fått i munnen, näsan och i ögonen. Jag höll på att svälja en stor vit hårig fjäril och fick därefter smått fobi för dessa vackra (endast vingarna i promise) varelser.

Pai var fantastiskt och sista kvällen stötte vi faktiskt på en annan jämtlänning i Pai, Hanna, vilket var himla sjukt. Blev någon öl på en supermysig bar med livemusik innan tidig hemgång.

Har det så himla bra verkligen. Känner mig så hemma fast jag är så långt borta.

Puss/C

20141020-124533.jpg

20141020-124216.jpg

20141020-124553.jpg

20141020-124614.jpg

20141020-124640.jpg

20141020-124715.jpg

20141020-124721.jpg

20141020-124735.jpg

20141020-124741.jpg

20141020-124748.jpg

20141020-124754.jpg

20141020-124801.jpg

20141020-124806.jpg

20141020-124812.jpg