cecilia arvidsson

med ena foten utanför

Mitt nya hem

Just precis nu ligger jag i en säng (utan över eller underslaf) hos min hostfamily i Gunnedah. I ett eget rum (som jag inte haft sedan jag var i Sverige), med rena lakan (utan sand) och egen garderob (vadå lyxigtttt).
Men ska inte gå händelserna i förväg!

Igår kväll gick jag och Lovis ut och åt på en mysig Thairestaurang i Darling Harbour. Man var tydligen tvungen att beställa ris för sig, då det inte ingick i måltiden, trots att jag aldrig hört någon som bara ätit currykyckling utan ris. Detta ledde till att vi satt och väntade på ris i 10 min innan vi förstod att vi nog skulle ha beställt det. Hehe.
Efter en god middag gjorde vi en tidig kväll och i morse tog vi våra farväl.
Om du läser det här Lovis, vilket du antagligen inte gör trots att du är en av mina bästa vänner, så hoppas jag att du kommer få det jättekul i Sydney och att du inte ska få panik – du kommer hitta ett jobb. Och att jag kommer sakna dig.

Blev upphämtad av min hostfamily i ett dygnsurt Sydney och åkte en 5-6 timmars bilfärd innan vi var framme. Åkte förbi Hunter Valley, som är känt för sina vingårdar, samt “The horse capital” (kom ej ihåg det riktiga namnet på staden) som är känt för, well hästar i alla former.

Det är stor skillnad på naturen här, och det är himla vackert. Längtar tills jag får ta mig en närmre titt på allt. Tove (mamman i huset) berättade att det till och med finns bomullsfält här!

Familjen består av mamma Tove och pappa Matt, samt döttrarna Siri 4 år och Elsa 3 år. Hittills trivs jag jättebra! Tjejerna är jättesöta och livliga, och har fått ett jättebra intryck av både Tove och Matt också. Tror det här kan bli riktigt bra. Så ni vet liksom.

Puss, C

Advertisements

Hello goodbye

Nu är vi framme i staden där vi började för 2,5 månad sen.
Igår tog vi våra farväl av Byron och rum 19. Både jag och Lovis hade en klump i magen när vi satte oss på bussen därifrån. Kändes så sorgligt. Vi älskade verkligen Byron Bay.

Nattbussen till Sydney var som vanligt inte sådär jättekul. Två tyska tjejer satt och sjöng hela bussresan och killen bakom mig hade sin dator i knäet vilket gjorde att jag inte kunde fälla ner sätet. Trots det lyckades jag sova hela natten, vilket man fick sona för i stela muskler och liggsår.

I morse kl 7.30 var vi framme i Sydney. Vi hittade hostelet, men fick inte checka in utan bara ställa våra väskor i bagagerummet. Kanske inte världens bästa grej då vi sovit på en buss och Lovis skulle på arbetsintervju. Hon bytte kläder och kammade håret på tunnelbanetoaletten, sen fick hon vara redo. (Livet som backpacker alltså).

Hon gick på intervju mitt ute i ingenstans och dem skulle höra av sig (jag hoppas dock att hon får ett nanny-jobb nära mig istället).
Kvällen till ära drack vi rödvin och firade alla hjärtans dag tillsammans. Vi träffade upp Lisa (som vi träffade i cairns) och gick ut i Darling Harbour. Hann också med att köpa nya flippfloppar som jag sagt att jag ska göra i en månad, och sedan råkade det hamna med någon tröja och byxdress sådär av bara farten.

I morgon är det vår sista kväll tillsammans. Blir lite ledsen i hjärtat när jag tänker på det. Har ju trots allt spenderat varenda dag (nästan varje minut också) med Lovis i 3,5 månad.. Kommer bli tomt.
Men vi ska nog klara någon månad utan varandra.

Puss, C

20140217-220710.jpg

20140217-220814.jpg

20140217-220848.jpg

20140217-220749.jpg

20140217-220916.jpg

20140217-220946.jpg

20140217-221015.jpg

20140217-220833.jpg