cecilia arvidsson

med ena foten utanför

Month: February, 2014

Och lite bilder sådär

20140301-095058.jpg

20140301-095144.jpg

20140301-095250.jpg

20140301-095242.jpg

20140301-095321.jpg

20140301-095153.jpg

20140301-095307.jpg

20140301-095733.jpg

20140301-095259.jpg

20140301-095129.jpg

20140301-100134.jpg

Advertisements

Tillbaka igen!

Hallå där. Vet att det var himla länge sedan sist. Förlåt för det, men antar att ni har bättre saker för er ändå.

Vad har hänt sedan sist? Well. Trivs fortfarande jättebra här i Gunnedah hos min hostfamily. Har inte en tråkig minut med tjejerna och det är väl också därför jag inte skrivit sådär jättemycket här. Om dagarna leker jag sjöjungfru i poolen, kollar på barnfilmer (ska äntligen få se Frozen idag!!!), bakar (och äter så klart), pysslar, kollar på favoriten My Kitchen Rules (beroendeframkallande), promenerar med sötaste vovven och lite annat smått och gott.
Detta gör mig oerhört trött mot kvällen så har för första gången i livet fått en hälsosam sov-vana. Säger godnatt 22-23 och godmorgon 7 (who would have thought)!

Tove & Matt har dessutom fått mig att pröva ny mat så som ostron, lamm och rosa pannkakor. Är himla underbart att få äta riktig och god mat, samt slippa nudlarna, måste jag erkänna. Sjukt vad man lärt sig att leva enkelt som backpacker. Jag uppskattar saker som är så vanliga och normala för andra (och brukade vara för mig).

Har även fått låna en cykel så jag tar mig fram här i stan. I detta land betyder det också att jag måste använda cykelhjälm. Så kan inte hjälpa att känna mig som en töntig 12-åring igen. Får mig att tänka tillbaka på tiden när jag gömde cykelhjälmen i rödvinbärsbusken i slutet av gatan innan jag åkte på byn , för att sedan hämta upp den igen innan jag kom hem (hihi förlåt mami och papi). Men vet också att det är bra att ha hjälm då jag svär på att jag kommer bli påkörd innan jag lämnar Gunnedah. Förstår ni hur svårt det är att cykla i vänstertrafik?! Har precis lärt mig att gå liksom… Som sagt. Det är tur att jag använder hjälm ändå. Och har försäkring.

Och ja, självklart har jag redan blivit frågad om jag är Elsas (den yngstas) mamma… Man ba nej jag är alldeles för vilsen i livet för att ha en 3-åring, ser du inte det?
Hm nej, det kanske dom inte gör.

Igår kväll var jag ut med Tove och hennes tjejkompisar. Det var en himla trevlig kväll, och himla intressant också då alla var i olika åldrar och från olika länder. Det är en av de saker jag älskar med att resa, att man får byta tankar och historier med människor som är från ett helt annat land med ett helt annat liv än en själv.

Det har redan gått två veckor vilket betyder att det bara är 4 veckor kvar. Helt sjukt vad tiden går fort.
På måndag ska jag förhoppningsvis börja träna igen efter 5 månaders uppehåll, hehehehe. Ska pröva på boxning, pilates, powerbar och en massa andra fancy names för träning som jag inte förstår. Ska i alla fall bli himla kul och skönt!

Idag blir det bio (som jag längtat då jag läst bokversionen cirkus 10 gånger för tjejerna redan) och i eftermiddag blir det grillning med gäster. I morgon åker vi till en av de större städerna här i närheten för en tjejdag (shopping alltså).

Lovar att bli bättre på att skriva.
Puss, C

20140301-095001.jpg

Mitt nya hem

Just precis nu ligger jag i en säng (utan över eller underslaf) hos min hostfamily i Gunnedah. I ett eget rum (som jag inte haft sedan jag var i Sverige), med rena lakan (utan sand) och egen garderob (vadå lyxigtttt).
Men ska inte gå händelserna i förväg!

Igår kväll gick jag och Lovis ut och åt på en mysig Thairestaurang i Darling Harbour. Man var tydligen tvungen att beställa ris för sig, då det inte ingick i måltiden, trots att jag aldrig hört någon som bara ätit currykyckling utan ris. Detta ledde till att vi satt och väntade på ris i 10 min innan vi förstod att vi nog skulle ha beställt det. Hehe.
Efter en god middag gjorde vi en tidig kväll och i morse tog vi våra farväl.
Om du läser det här Lovis, vilket du antagligen inte gör trots att du är en av mina bästa vänner, så hoppas jag att du kommer få det jättekul i Sydney och att du inte ska få panik – du kommer hitta ett jobb. Och att jag kommer sakna dig.

Blev upphämtad av min hostfamily i ett dygnsurt Sydney och åkte en 5-6 timmars bilfärd innan vi var framme. Åkte förbi Hunter Valley, som är känt för sina vingårdar, samt “The horse capital” (kom ej ihåg det riktiga namnet på staden) som är känt för, well hästar i alla former.

Det är stor skillnad på naturen här, och det är himla vackert. Längtar tills jag får ta mig en närmre titt på allt. Tove (mamman i huset) berättade att det till och med finns bomullsfält här!

Familjen består av mamma Tove och pappa Matt, samt döttrarna Siri 4 år och Elsa 3 år. Hittills trivs jag jättebra! Tjejerna är jättesöta och livliga, och har fått ett jättebra intryck av både Tove och Matt också. Tror det här kan bli riktigt bra. Så ni vet liksom.

Puss, C

Hello goodbye

Nu är vi framme i staden där vi började för 2,5 månad sen.
Igår tog vi våra farväl av Byron och rum 19. Både jag och Lovis hade en klump i magen när vi satte oss på bussen därifrån. Kändes så sorgligt. Vi älskade verkligen Byron Bay.

Nattbussen till Sydney var som vanligt inte sådär jättekul. Två tyska tjejer satt och sjöng hela bussresan och killen bakom mig hade sin dator i knäet vilket gjorde att jag inte kunde fälla ner sätet. Trots det lyckades jag sova hela natten, vilket man fick sona för i stela muskler och liggsår.

I morse kl 7.30 var vi framme i Sydney. Vi hittade hostelet, men fick inte checka in utan bara ställa våra väskor i bagagerummet. Kanske inte världens bästa grej då vi sovit på en buss och Lovis skulle på arbetsintervju. Hon bytte kläder och kammade håret på tunnelbanetoaletten, sen fick hon vara redo. (Livet som backpacker alltså).

Hon gick på intervju mitt ute i ingenstans och dem skulle höra av sig (jag hoppas dock att hon får ett nanny-jobb nära mig istället).
Kvällen till ära drack vi rödvin och firade alla hjärtans dag tillsammans. Vi träffade upp Lisa (som vi träffade i cairns) och gick ut i Darling Harbour. Hann också med att köpa nya flippfloppar som jag sagt att jag ska göra i en månad, och sedan råkade det hamna med någon tröja och byxdress sådär av bara farten.

I morgon är det vår sista kväll tillsammans. Blir lite ledsen i hjärtat när jag tänker på det. Har ju trots allt spenderat varenda dag (nästan varje minut också) med Lovis i 3,5 månad.. Kommer bli tomt.
Men vi ska nog klara någon månad utan varandra.

Puss, C

20140217-220710.jpg

20140217-220814.jpg

20140217-220848.jpg

20140217-220749.jpg

20140217-220916.jpg

20140217-220946.jpg

20140217-221015.jpg

20140217-220833.jpg

Byrons sista dagar

Hej hallå.
Igår blev det äntligen en dag på stranden, eftersom vädret faktiskt tillät det. En dag kanske är lite att överdriva, kan inte sola mer än 2-3 timmar åt gången. Blir för uttråkad. Och svettig. Och trött.
Det känns däremot inte som att solen tar längre, vi borde verkligen ha bränt oss igår (som den stackars kanadensarna på vårt rum med brännskador på näsan), men fick istället knappt någon färg. Nåväl, får se till att kämpa lite nu när jag åker till 40 graders ökenvärme i någon månad. Man har ju lite att leva upp till när man kommer hem sen.

I morgon eller på torsdag ska vi lämna Byron, där vi nu bott i en månad. Det känns lite sorgligt, mest för att man inte vet om man nånsin kommer tillbaka hit igen. Det är verkligen ett underbart ställe. Samtidigt är jag exalterad över att åka till ett nytt ställe, till en ny familj! (Vi har bott så länge med människorna på vårt hostelrum att vi kallar oss för en familj, haha).
Måste dock erkänna att jag är himla nervös också, men det kommer säkert gå bra.

Nu när jag ändå tagit upp det kan jag lika gärna presentera vår hostelfamilj som vi nu bott med i två veckor. Den består av mig och Lovis (också kallad Noodels då en av killarna hörde fel när jag sa hennes namn) som mest kallas för girls eller swedes. Lame att använda riktiga namn liksom. Och oss känner ni ju redan.
Sedan har vi två kanadensare.
En av kanadensarna är lite tystlåten, men himla skön. Han är ginger och har bränt sönder hela sitt ansikte (men är nöjd över det då han ser “solbränd” ut). Han sitter för det mesta och plinkar på sin gitarr eller pratar om smoothies.
Den andra är en typisk hockeykille som gillar att vara i centrum samt är galet rolig. Han är alltid trött och har frågat oss om vi vill duscha med honom varenda dag sedan han kom. Båda dessa killar är dessutom världens country-musik fans.
Sedan har vi den arga tysken som alltid säger “or what” i slutet av varje fråga. Han älskar sin surfbräda och var arg en hel dag när någon råkade putta ner den på golvet (tyskar och deras saker alltså…). Men han har sina stunder (när han inte är arg).
Vi har också en jättego irländsk tjej som bara har pengar att leva veckan ut (men nu har hon i alla fall fått ett jobb). Hon är alltid väldigt positiv och glad, och har jättemycket kläder med sig (om man jämför med mig och Lovis).
Sedan har vi en annan tysk, som inte alls låter som en tysk, och är som en go nallebjörn. Han har stora töjningar (säger man så?) i öronen, lyssnar på heavy metal och är genomsnäll.
För några dagar sedan lämnade den sista familje-medlemmen oss för att söka lyckan i Sydney. Ännu en tysk som jag tror skulle vara helt omöjlig att bli arg på. Han såg ut som en liten hundvalp. Därför blev vi så förvånade när vi hörde att han är “efterlyst” (haha, inte så illa som det låter).

Vi har som sagt varit ett himla skönt gäng, men på torsdag splittras vi alla. Kommer aldrig glömma Byron bay. Och någon gång ska jag hit igen.

Puss, C

20140211-151205.jpg

20140211-151157.jpg

20140211-151223.jpg

20140211-151215.jpg

20140211-151244.jpg

20140211-151233.jpg

Så som livet kan bli

Nu var det himla längesedan jag skrev, blir så när man sparar pengar och varken har lust eller råd att köpa internet för 30 kronor varje dag.

Förra veckan drog alla vi i rum 19 till hostelbaren och kom tvåa i ett trivia-quiz. Hatar att förlora, men vi fick i alla fall en 30 dollars bar-tab. Detta var första gången vi inte kommit sist eller näst sist, så vi var tvungna att gå ut och fira. Cheeky Monkeys blev stället då en av killarna fixade in oss gratis. Det där stället är helt sjukt. Poliser går till och med runt på klubben. Människor dansar som djur på borden. Mm inte riktigt min smak.

Vi har även haft någon lat dag på stranden, trots att det varit dåligt väder dem flesta dagarna.
Vi har sökt massa jobb och varit på en intervju. Intervjun var en ny upplevelse. Det skulle vara för städjobb, men mannen som intervjuade oss gjorde det ganska klart för oss att det inte fanns några städjobb: MEN att han har en strippklubb i Brisbane där han behöver dansare.
Jag blev förbannad och chockad på samma gång som jag tyckte att allt var komiskt. Mannen som ägde allt försökte verkligen övertala oss om vilket bra jobb det är. “160 $ i timmen, några nätter i veckan, man blir bättre på engelska, vi är som en familj, jag har förändrat många tjejers liv osv osv”. Det värsta var ändå när han sa att det enda kravet var att man inte var bitchig (man får alltså inte säga ifrån om någon kille kladdar fast man inte vill). Mm tack men nej tack.

Efter den intervjun gav vi lite upp om att hitta ett jobb här i Australien. Vi var less på allt och alla. Som tur var är alla i vårt nuvarande rum i samma situation som oss. Alla är fattiga och alla behöver ett jobb. Så vi är i alla fall inte ensamma. Trivs faktiskt himla bra med dem vi bor med, även om dom är lite konstiga.

Men mitt upp i alltihop fick jag ett jobb. Så om lite mer än en vecka flyttar jag till Gunnedah och blir nanny till två små tjejer! Wiiie! Är lite sorgligt att jag och Lovis måste splittra på oss, men allt kändes så bra så jag ville verkligen ta jobbet.

En vecka kvar i Byron. Ikväll firar jag med burgare och karaoke.

Puss, C

Hehe

(inte min text)

 

She’s the one with the messy unkempt hair colored by the sun. Her skin is now far from fair like it once was. Not even sun kissed. It’s burnt with multiple tan lines, wounds and bites here and there. But for every flaw on her skin, she has an interesting story to tell.

Don’t date a girl who travels. She is hard to please. The usual dinner-movie date at the mall will suck the life out of her. Her soul craves for new experiences and adventures. She will be unimpressed with your new car and your expensive watch. She would rather climb a rock or jump out of an airplane than hear you brag about it.

Don’t date a girl who travels because she will bug you to book a flight every time there’s an airline seat sale. She wont party at Republiq. And she will never pay over $100 for Avicii because she knows that one weekend of clubbing is equivalent to one week somewhere far more exciting.

Chances are, she can’t hold a steady job. Or she’s probably daydreaming about quitting. She doesn’t want to keep working her ass off for someone else’s dream. She has her own and is working towards it. She is a freelancer. She makes money from designing, writing, photography or something that requires creativity and imagination. Don’t waste her time complaining about your boring job.

Don’t date a girl who travels. She might have wasted her college degree and switched careers entirely. She is now a dive instructor or a yoga teacher. She’s not sure when the next paycheck is coming. But she doesn’t work like a robot all day, she goes out and takes what life has to offer and challenges you to do the same.

Don’t date a girl who travels for she has chosen a life of uncertainty. She doesn’t have a plan or a permanent address. She goes with the flow and follows her heart. She dances to the beat of her own drum. She doesn’t wear a watch. Her days are ruled by the sun and the moon. When the waves are calling, life stops and she will be oblivious to everything else for a moment. But she has learned that the most important thing in life isn’t surfing.

Don’t date a girl who travels as she tends to speak her mind. She will never try to impress your parents or friends. She knows respect, but isn’t afraid to hold a debate about global issues or social responsibility.

She will never need you. She knows how to pitch a tent and screw her own fins without your help. She cooks well and doesn’t need you to pay for her meals. She is too independent and wont care whether you travel with her or not. She will forget to check in with you when she arrives at her destination. She’s busy living in the present. She talks to strangers. She will meet many interesting, like-minded people from around the world who share her passion and dreams. She will be bored with you.

So never date a girl who travels unless you can keep up with her. And if you unintentionally fall in love with one, don’t you dare keep her. Let her go.