Något gammalt

by ceciliaarvidssons

Ligger i våningsängen på ännu ett nytt hostel. Har hittills betat av 3 här i Byron, och på detta är jag 99 procent säker på att det växer sand på madrassen. Känns lite jobbigt att betala 200 kronor per natt för en sandsäng när stranden är gratis, men så kan det vara ibland.

Sedan senast jag skrev hann vi flytta ihop med Fia och Emelie. Jag var sjukt förkyld större delen av veckan, så det blev inga stranddagar för mig. Utekvällar blev det dock 2 av (att veta hur man ska prioritera här i livet är mycket viktigt). Och en av dagarna var det ju faktiskt Australia Day, och då måste man fira. Överallt såg man människor som gick runt med tatueringar, flaggor, hattar samt linnen med Australiens flagga för att hylla sitt vackra land. Konstigt att det bara är vi i Sverige som väljer att inte fira vårt land, då det ändå är ett av dem bättre här i världen.

Fia introducerade dumt nog mig och Lovis för Australiens gåva till folket: Tim tams. Kladdiga Chokladkakor som gjorde oss kära vid första ögonkastet. Vi åt därför ett paket varje dag. Inte så bra för beachen kanske, och inte för plånboken heller. Vi måste nämligen vara väääldigt snåla nu innan vi får ett jobb, om vi får ett jobb. Därför springer vi förbi kakhyllan när vi är på affären, men den värsta separationsångesten har faktiskt lagt sig (försöker jag intala mig själv trots att jag i hemlighet planerar att köpa en extra resväska fullproppad med Tim tams).

Något som vi däremot knappt sett till sedan vi kom hit till Australien för 3 månader sedan är dåligt väder. Man behövde liksom inte ta chansen att pressa i solen bara för att det var bra väder, det är ju alltid det, tänkte vi. Tyvärr har det mindre bra vädret hittat oss och stannat här i cirka 1 vecka. Vilket var skönt till en början, då jag är en sådan som faktiskt gillar regn, men nu känner vi oss bleka och uttråkade.

Igår tvättade vi dessutom för första gången på en månad (att handtvätta det viktigaste räknas liksom inte). Tyvärr luktar kläderna inte gott och ser inte speciellt nytvättade ut heller, men det är vad man får ta.

Vi gick dessutom och kollade på modiga (eller snarare öl-modiga) människor som körde karaoke på hostelets bar igår. Det var tur att jag själv inte druckit någon öl, då jag definitivt skulle hamnat där uppe om så var fallet. Himla bra underhållning var det i alla fall.

Nu är det dags för nya tag. Alla jämtlänningar vi träffat de senaste veckorna har lämnat Byron och nu är det bara jag, Lovis och vårt sökande efter ett jobb kvar.

Puss, C

Advertisements