Allt är tillåtet

by ceciliaarvidssons

Tredje dagen av jobbsökande avklarad. Eller, ah, typ.

Första dagen var vi på intervju. Vi visste inte mycket detaljer alls. Inte vad stället hette, vart det låg eller vad för slags företag det var. Men vi visste gatnamnet! Och det var ju det viktiga. Därför gav vi oss ut och letade på byrons gator utan synlig numrering. Precis i tid hittade vi stället, och blev inte besvikna den här gången (vi trodde att det var en konstig kyrka från början). Ett stort, lyxigt och fräscht husområde med mur tornade upp sig framför oss (under intervjun listade vi ut att man hyrde ut semester-lägenheter). Paret som intervjuade oss var jättegulliga och sa att vi skulle ha varit perfekta: om vi inte sagt att vi bara kunde stanna i två månader….
Dem skulle dock spara vårt nummer och ge det om de hörde något ställe som behövde städare.

Det var efter den intervjun som vi lärde oss läxa nummer 1 i jobbsökande som backpacker: ljug om hur länge du vill stanna och sen drar du bara, annars kommer du aldrig få ett jobb. Men vad man ska säga när man drar har jag dock inte listat ut än. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Vi ville vara ärliga och berätta att vi bara vill ha ett jobb i två månader, men när vi pratade om intervjun med andra backpackers skrattade dem åt oss. Man får helt enkelt inget jobb om man säger att man inte vill stanna mer än två mån. Dem flesta arbetsgivare har ett minimum på 3 mån, andra 6.
En kille berättade att det kan komma folk på hans jobb som säger att de vill stanna i 6 månader, men som istället drar efter 2 veckor.
En annan kille berättade att han hade 3 olika cv:n med olika jobb-inriktningar; med påhittade jobb i “tidigare erfarenheter”. Vi garvade ihjäl oss, men går allt skit får vi kanske tänka i samma banor som honom.

Med dessa råd gick vi idag ut och lämnade cv:n. Vi hade förväntat oss att bli nekade till att ens få göra det (då läget är som det är i Byron), men blev positivt överraskade. Två hotell kanske behövde folk så dem skulle ringa upp om de ville ha någon av oss, ett motell bad oss att komma tillbaka på söndag för att träffa ägaren (och dem sökte arbetare såg vi på deras anslagstavla), ett annat motell hade precis anställt två men skulle ringa om dem sa upp sig och 3 andra ställen tog bara emot våra cv:n.
Sedan fanns det ett par ställen som inte var intresserade över huvud taget.

Alla blev glada när vi sa att vi hade 9 månader kvar av vårt visum och att vi vill stanna i Byron, men att vi inte visste hur länge. Och det är ju i alla fall halvt sant.

Allt är tillåtet i krig, kärlek och jobbsökande.

Puss,C

Advertisements