Vad vi håller på med och sånt där

Har hänt en hel del sen senast jag skrev. När och i vilken ordning vet jag inte. Dagarna flyter ihop här i Byron. Men det ska väl gå att krafsa ihop något ändå.

I onsdags var det i alla fall Sangria-night. 5 dollar för oändligt med Sangria. Farligt med andra ord.
Vi träffade galet mycket svenskar samt kanadensare. En kul kväll helt klart. Dagen efter var som vanligt inte lika rolig. Vi vaknade upp och tog på oss det som låg närmast sängen för att gå och handla bakiskäk. Vi både såg ut och kände oss som vandrande zombies, ingen av oss fungerar riktigt innan vi fått duscha och äta dagen efter fest.

Strax utanför hostelet vandrar blicken över på andra sidan gatan där jag ser ett känt ansikte som vi visste skulle anlända till Byron samma dag. “Är inte det där Fia, Lovis?”, och visst var det hon! Vi går över gatan och står och pratar i några minuter tills hon tar upp mobilen och säger att hon lovat Emelie (en av lovis bästa kompisar) att ta ett kort på Lovis så fort hon träffade henne. Jag och Lovis ler mot kameran och intar pose när Fia säger att hennes kusiner är bakom oss och att vi ska titta. Men det var inte alls fias kusiner som stod bakom oss, utan Emelie! Så jävla sjukt! Vi hamnade i chock och Lovis fäller några tårar. Det var så oerhört oväntat! Vi fattade inte alls vad som hände! Så nu är det lite fler jämtlandsbabes här i Byron! Wihoo!

Dagen efter blev det fest igen. Vi samlades på vårt hostel och hängde med svenskarna vi träffat tidigare. Det blev en himla kul, sjuk och lång kväll. Tror jag sov 2 timmar. Något vi upptäckt är att det alltid blir galet när man går ut med en grupp svenskar. Kanske är det för att man känner en helt annan gemenskap när man ses på andra sidan jorden, eller helt enkelt för att vi svenskar är bäst på fest (om man inte räknar med irländarna som alltid är galnast).
Tyvärr drog nästan alla svenskar vidare dagen efter, men vi har snackat om att göra något när vi alla är i Sverige igen.

Börjar bli himla less på att säga hejdån. Är kanske det tråkigaste som finns. Och man har gjort det alldeles för mycket det senaste halvåret. Både hemma och här. Men that’s Life i guess.

Gårdagen spenderades med en av dem svenska tjejerna. Vi satt seriöst i ca 7 timmar på samma bänk och gjorde ingenting. Vi mådde så illa och Vi var så trötta. Antar att vi förtjänade det, men usch vilken dag.
Träffade en av kanadensarna vid frukosten idag som frågade hur vi mådde. Bättre än igår svarade vi. “Thought so, you guys seriously looked like shit yesterday”. Mm tack vi vet.

Om några dagar flyttar vi till ett annat hostel med Fia och Emelie! Får se om vi får till att söka något jobb också. Sagt det förut, men säger det igen: Vill aldrig lämna Byron.

Puss, C

20140119-190653.jpg

Advertisements