20 år och röda lår

by ceciliaarvidssons

Är återigen i staden alla älskar (mest troligt för att killarna ser ut som grekiska gudar och tjejerna som roxy-modeller), Byron Bay.

Igår morse vaknade jag till sång och hurrande av mina fina vänner (vilket dem andra i rummet säkert uppskattade 9 på lördagsmorgonen). Jag är alltså 20 år, trots att det känns som att jag bara igår var en nyfiken och naiv 16-åring som började gymnasiet. Kommer kanske alltid vara 16 i mitt eget huvud.

Tyvärr betyder en 20-årsdag i Australien ingenting, förutom att jag fick gratis inträde på Cheeky Monkeys. Smart och duktig som man är glömde man kanske sitt leg på hostelet när vi var och handlade alkoholen för kvällen. Fick snällt vänta utanför när Erica och Lovis betalade för kalaset. Ganska så komiskt att man inte ens fick handla alkohol på sin 20-årsdag fastän det är 18-års gräns i detta land. Ännu roligare är att dom inte ens frågade om leg, vilket betyder att jag hade kunnat köpa ändå. Nåväääl! Systemet står förhoppningsvis kvar när jag kommer hem, så sparar krutet tills dess.

Hade en jättefin och bra födelsedag med mina brudar. Gomiddag med livemusik och en lång utekväll. Gick runt med en fin “happy birthday-bråsch”(vet inte hur man stavar detta mystiska och fula ord) vilket resulterade i en massa grattis, gratis inträde och några skönsjungande människor. Fick dessutom prata i telefon med mina saknade föräldrar för första gången sedan jag kom hit. Så, en himla fin dag helt enkelt!

Ni kan ju tänka er att denna dag inte började lika härligt. Törstig, illamående, varm och hungrig. Bakfyllorna blir definitivt värre ju äldre man blir.
En bra dag blev det ändå. Vi gick och åt frukost på stan och ställde oss sedan i kö för en palmreading (när någon spår en genom att läsa av ens händer). Han skulle dock precis gå på rast så han kollade bara igenom oss snabbt och sa någonting till var och en. Han tyckte dock att jag skulle komma tillbaka i morgon då min handflata tydligen var intressant? Kul att bli kallad intressant liksom, även om det bara var min hand, så ska nog dit i morgon och ta reda på vad han har att säga.

Sedan var det dags för att gå till mitt saknade hav. Vi spenderade några timmar på stranden, och under ett av doppen i havet lät jag allt sjunka in och kom fram till att jag just i den stunden kunde säga att jag lever drömlivet. Jag vet att jag inte har något drömglidarjobb (inte ens ett skitjobb heller för den delen), oanständigt mycket pengar eller Brad Pitt i Troja. Men, jag är så jävla lycklig ändå precis där jag är.

Kände mig så lycklig tills jag kom hem till hostelet och ser att “omg vad brun jag blivit idag” egentligen var ett “oj satan vad jag har bränt mig”…
Min rumpa, min rygg och samma delar som alltid i mitt ansikte, ser ut som om jag blivit smiskad av styvpappan i filmen ondskans bälte. Lovis skrattar varje gång hon kollar på mig, så gömmer mig i sängen.

I morgon åker sorgligt nog Erica hem till sin värdfamilj, men vi ska starta den på bästa sätt genom att promenera till det magiska soluppgångsstället aka fyren. Uppstigning 4.00.

Puss, C

20140112-215126.jpg

20140112-215133.jpg

20140112-215141.jpg

20140112-215146.jpg

20140112-215159.jpg