En oväntad vändning

by ceciliaarvidssons

Denna dag började segt med utcheckning, väntan, färja, mer väntan och en 4 timmars busstur utan sömn.
När vi väl kom fram i Mission Beach hade vi inte fått tag i vårt hostel, det verkade inte existera. Vi frågade dem väntande människorna från andra hostel om vart vi skulle ta vägen, men ingen förstod vad vi pratade om. En av killarna gav oss en karta och hjälpte oss att hitta adressen, men sa att han aldrig hört någon som bott där. När vi kommer fram till adressen med ömma ryggar är receptionen stängd och stället är öde. Vi skrattar och tänkte att i värsta fall får vi sova under taket i receptionen tills i morgon.

Men vi valde att ta den enda chans vi hade och frågade runt på campingområdet. Det visade sig att de hade väntat oss och vi blev eskorterade till en av de få stugor som fanns.

Vi som nu bott ihoptryckta i 8 people doorms i två månader, med halvt sunkiga delade badrum och kök samt våningssängar med fjädrar upptrycka i ryggen, förväntar oss inte särskilt mycket av boenden. Speciellt inte av ett hostel i öde. Men när vi gick in i rummet tappade vi hakan och hoppade av glädje i sängarna.

Vi har fått en egen stuga med två dubbelsängar, en soffa, ett eget kök, kyl och TV. Överraskade och överväldigade utbrast vi glädjefyllda meningar. Bland annat “TOALETTSTOLEN FORMAR SIG TILL OCH MED EFTER RUMPAN” , “Man kan typ duscha 6 pers samtidigt i den här duschen”, “Det finns till och med hotelltvålar!! Jag tänker sno med mig dom sen!” och “Åh börjar typ gråta för att vi äntligen har en tv”.

Alla saker man tar för givet hemma, men som kan förgylla ens dag som backpacker. Det verkar dessutom inte som att folk som inte jobbar här faktiskt bor här. Så vi är lyckligt lottade! Funderar på att skicka ett vykort till Reese (vår travel agent) med tusen kyssar, för det här gjorde han riktigt bra.

Vi har sedan dess ätit pizza framför tv:n (!!!), ätit en törnrosa tårta för att fira Lovis 20-års dag, storhandlat, sett en känguru mitt på gatan samt varit på allmänt bra humör.

Men nu är det storm igen (som vanligt) och för en timme sedan gick strömmen mitt i alla blixtar och dunder. Australiensiska stormar är faktiskt fantastiska att se, men strömavbrott kommer inte utan rädsla från dess offer.. Vi är inte säkra, men finns det vildsvin i denna del av Australien springer det runt en jävel utanför vår stuga. Självklart var vi tvungna att gå ut i den svarta natten och titta efter. Anna och Malin klättrade upp på soffan och ville till och med låsa ut mig och Lovis för att vi ville undersöka saken..

När vi står ute på altanen och endast ser den lilla fläck i mörkret som lampan lyser på hör vi ett ljud och börjar skrika… Men det vi hörde denna gång var en av killarna i stugan bredvid som började asgarva åt oss. I morgon ska vi fråga om det finns vildsvin här. Och jag vill skydivea. Och sedan låna en massa filmer från receptionen och bara njuta av denna underbara stuga. Glömde säga att det till och med följde med ett husdjur, en ödla som springer runt ovanför oss i taket. Hoppas han är snäll med oss när vi sover.

Puss, C

Advertisements