cecilia arvidsson

med ena foten utanför

En oväntad vändning

Denna dag började segt med utcheckning, väntan, färja, mer väntan och en 4 timmars busstur utan sömn.
När vi väl kom fram i Mission Beach hade vi inte fått tag i vårt hostel, det verkade inte existera. Vi frågade dem väntande människorna från andra hostel om vart vi skulle ta vägen, men ingen förstod vad vi pratade om. En av killarna gav oss en karta och hjälpte oss att hitta adressen, men sa att han aldrig hört någon som bott där. När vi kommer fram till adressen med ömma ryggar är receptionen stängd och stället är öde. Vi skrattar och tänkte att i värsta fall får vi sova under taket i receptionen tills i morgon.

Men vi valde att ta den enda chans vi hade och frågade runt på campingområdet. Det visade sig att de hade väntat oss och vi blev eskorterade till en av de få stugor som fanns.

Vi som nu bott ihoptryckta i 8 people doorms i två månader, med halvt sunkiga delade badrum och kök samt våningssängar med fjädrar upptrycka i ryggen, förväntar oss inte särskilt mycket av boenden. Speciellt inte av ett hostel i öde. Men när vi gick in i rummet tappade vi hakan och hoppade av glädje i sängarna.

Vi har fått en egen stuga med två dubbelsängar, en soffa, ett eget kök, kyl och TV. Överraskade och överväldigade utbrast vi glädjefyllda meningar. Bland annat “TOALETTSTOLEN FORMAR SIG TILL OCH MED EFTER RUMPAN” , “Man kan typ duscha 6 pers samtidigt i den här duschen”, “Det finns till och med hotelltvålar!! Jag tänker sno med mig dom sen!” och “Åh börjar typ gråta för att vi äntligen har en tv”.

Alla saker man tar för givet hemma, men som kan förgylla ens dag som backpacker. Det verkar dessutom inte som att folk som inte jobbar här faktiskt bor här. Så vi är lyckligt lottade! Funderar på att skicka ett vykort till Reese (vår travel agent) med tusen kyssar, för det här gjorde han riktigt bra.

Vi har sedan dess ätit pizza framför tv:n (!!!), ätit en törnrosa tårta för att fira Lovis 20-års dag, storhandlat, sett en känguru mitt på gatan samt varit på allmänt bra humör.

Men nu är det storm igen (som vanligt) och för en timme sedan gick strömmen mitt i alla blixtar och dunder. Australiensiska stormar är faktiskt fantastiska att se, men strömavbrott kommer inte utan rädsla från dess offer.. Vi är inte säkra, men finns det vildsvin i denna del av Australien springer det runt en jävel utanför vår stuga. Självklart var vi tvungna att gå ut i den svarta natten och titta efter. Anna och Malin klättrade upp på soffan och ville till och med låsa ut mig och Lovis för att vi ville undersöka saken..

När vi står ute på altanen och endast ser den lilla fläck i mörkret som lampan lyser på hör vi ett ljud och börjar skrika… Men det vi hörde denna gång var en av killarna i stugan bredvid som började asgarva åt oss. I morgon ska vi fråga om det finns vildsvin här. Och jag vill skydivea. Och sedan låna en massa filmer från receptionen och bara njuta av denna underbara stuga. Glömde säga att det till och med följde med ett husdjur, en ödla som springer runt ovanför oss i taket. Hoppas han är snäll med oss när vi sover.

Puss, C

Advertisements

Magnetic Island

Igår var dagen vi alla väntat på. Dagen då vi äntligen fick krama en koala.

Vi anlände nämligen på Magnetic Island i förrgår och bor på en liten djurpark mitt i ingenstans. Det går till och med runt Wallabies när vi äter frukost. Nåväl, igår fick vi en guidad tur genom deras djurpark och fick klappa en massa kuliga djur. Vi fick gosa med ödlor, pussas med en stor fågel av okänd ras, hålla en söt liten ninja turtle, klappa en nallebjörn aka. vombat samt peta på en krokodilbebis.

Sedan var det dags för att kramas med världens sötaste koala och strax efter dö inombords när jag frivilligt anmälde mig till att vara den första att ha en fet orm runt mig. Men vi alla har ju en liten Brittan inom oss. Ormen gosade med Lovis hår och kittlade mig med sin tunga. Man var alltså lite smått bekvämare med koalan på sig, om man säger så.

Vi har även hunnit med att spela bingo samt quiz. Denna gång kom vi iaf inte sist!!! Ätit pizza och druckit öl har vi också gjort. Men åh som jag saknar bea-sås…… Mamma och pappa, om ni läser det här så är bea det första jag vill ha när jag kommer hem. Kan äta det med sked. Bara jag får en burk är jag nöjd.

I morgon på lövis födelsedag ska vi, sorgligt nog, åka buss till Mission Beach. Jag ska försöka övertala henne att göra skydive med mig. Hon fyller ju ändå 20, min babe.

Nu ska jag försöka roa mig med något annat.
Puss, C

20131212-101613.jpg