cecilia arvidsson

med ena foten utanför

Month: December, 2013

Happy fortsättning

På juldagen var vi trötta och belåtna. Kan ha varit så att vi stannade på rummet hela dagen förutom när vi handlade lite bananer till bananpannkakorna. Som vi för övrigt äter varje dag.

Men på kvällen kom vi ju på att vi var tvungna att fira den resterande världens jul, vore ju bara elakt annars liksom.
Vi mötte upp svenskarna på vårt hostels balkong och spelade lite för många ölspel med lite för äckligt Goon. Vi trodde att allt skulle vara stängt, men Woolshed gjorde oss inte besvikna då dem öppnade efter 12.

Vi dansade bara på borden, snodde tomteluvor och svettades bort allt spackel man målat på sig. Om man tycker att det blir varmt på Olles efter några låtars dansade, så förberedde det definitivt inte oss för vad som väntade här. Vi shottade även ett antal tequila (som aldrig blir goda hur många man än dricker) och jag hängde som en koala från balkarna i taket. Crazy swedes. Mm.

Efter krogen och donken tog vi ett tjuvdopp i lagunen och gömde oss från vakten. Blöt och jävlig kom man hem 4.30 och vaknade klockan 2. Heh, nu kan jag alltså inte längre skryta med att jag kliver upp så himla tidigt här nere.

Vår rumskompis sa att han funderade på om vi är vampyrer för att vi vakna hela nätterna och sover hela dagarna. Han frågade om vi sover upp och ner i garderoben… Käft sa vi för han sover med kläderna på och det är inte så fräscht (han är lite konstig och lånar dessutom ut våran dusch till massa kompisar).

På kvällen blev det bakisfilm i form The Hobbit på en sval biosalong med svenskarna. Som jag har saknat bakisfilm ❤

Nåväl. Idag har vi shoppat och nu ska vi snart dra iväg för att dansa på borden igen. Vi har några som ska lämna oss, så vad passar bättre än ett adjöparty? Känns som man är student igen…

Puss, C

Advertisements

Märry kristmas

Hoppas att alla har haft en fin och mysig jul med snö och besök av tomten. Vi hade en liten annorlunda jul här, som man säkert kan förstå.

Vi vaknande vi upp på julaftonsmorgonen med hemlängtan och noll entusiasm för att fira jul.
Istället för gröt till frukost tryckte vi i oss en Marabou (så okej, man kan faktiskt inte klaga där).

Vi hade hört att det skulle bli dåligt väder, men när vi drog bort gardinerna skådade vi en klarblå himmel utan ett enda moln så långt ögat kunde nå.

Vi hade bestämt träff med några svenskar vid lagunen, så efter en lunch bestående av bananpannkakor med nutella och bär begav vi oss ut i värmen.
Vi blev cirka 10-12 svenskar i tomteluvor som satt vid ett träbord och spelade ett efterlängtat julklappsspel till tonerna av klassisk julmusik.Trots 32 graders värme och massvis med människor i badkläder hittade julkänslan dit. Några vann tuttar, andra choklad och jag vann en liten mjukisdjurs-sköldpadda.

Julklapparna gjorde alla peppade på öl till kvällen, så vi tog några kalla och gick runt i en spökstad då allt stängde vid midnatt.
Men kul hade vi ändå, och vi hittade till slut maten vi var på jakt efter.
Ett litet kebabställe hade öppet och tog emot oss med öppna armar. Vi träffade även på ett par som badat med kläderna på i lagunen, för att sedan fyllekäka och till sist köpa en cykel av en herre som var minst lika rund om fötterna som de var. Det hade dock gått snabbare om dom hade gått, vilket vi snabbt konstaterade när dem vinglade ut i natten.

En himla trevlig kväll med härliga människor, indeed. Även om det inte blev någon vit jul, på något sätt, blev det en himla bra dag!

Puss, C

20131227-184714.jpg

20131227-184725.jpg

20131227-184732.jpg

20131227-184741.jpg

20131227-184750.jpg

20131227-184758.jpg

20131227-184806.jpg

I’m On A Boat (igen)

Tjenää. Idag, när ni där hemma haft fullt upp med att julmysa eller jobbat er sista dag innan ledigheten, har vi gjort det bästa av Malins sista dag här i Australien.
Vi åkte nämligen båt ut till stora barriärrevet och snorklade!

Vi åkte snabbt och guppigt. Hade seriöst konstant fjärilar i magen under hela båtresan. Sådär som när man åker flygande mattan på yran sent på natten med ett stort barnsligt flin på sina läppar. Tjejen från Usa vid vårt lilla bord satt däremot inte och log när det helt plötsligt rann spya från hennes mun och nedför hennes kropp. Måste vara ett himla givande jobb att torka spya från sjösjuka turister dagarna i ända. Kan tänka mig hur personalen kör “sten sax påse” om vem som får äran att ta hand om nästa offer.

Nåväl. Vi klarade oss bra som tur var. Och herre min Jesus vad vackert det är under ytan. En helt annan värld. Det är en sån sjuk känsla att glida runt där vid ytan och bara titta på allt. Låter kanske konstigt att jag tycker om att snorkla så mycket, det ser rätt lame ut. Mm men som vi vet är inget lame i Australien.

Vi såg nemos, stingrockor, en farlig fisk som heter något med trigger och biter av en fingrarna (såg en sån och fick paniksimma därifrån) , en havssköldpadda (men inte jag…), någon papegoja fisk, jättestora musslor (alltså människo-size typ), enhörningsfiskar (som självklart inte är deras riktiga namn sämst nog) och säkert hundratals andra levande havsdjur.

OCH på det sista stället vi snorklade på, när jag var sur för att jag missat havssköldpaddan, såg vi….. en HAJ!!
Så nu kan jag lämna Australien lycklig och värdsvan. Var dock mer rädd för delfinerna som inte var hajar än denna haj, som är en revhaj och ganska liten (om man jämför med t ex vithajen). MEN DET SPELAR INGEN ROLL FÖR JAG HAR SETT EN HAJ. och överlevt ännu en dag fylld av farligheter. Cecilia – Australien, två noll. (Eftersom jag nu hoppat fallskärm och sett en haj utan att dö).

Måste faktiskt erkänna att Australien inte är så farligt som alla tror…
Och det är ju lite tråkigt. Peppar peppar ta i trä. Skulle inte ha skrivit det där för nu kommer en orm bita ihjäl mig på nästa utflykt…….. Lovar

Hann dessutom med att äta avskedsmiddag med alldeles för mycket mat på tallriken igår. Känns verkligen inte som att mallan ska lämna oss i natt? Så kan inte ens reflektera mer det.

Sedan när vi kommit hem kunde jag och Lovis träna lite så att det får plats mer käk i magen i morgon. Kan behövas eftersom vi handlade julmat för 74 dollar idag. Bara för i morgon. Men när vi inte får fira jul kan vi väl i alla fall få äta lika mycket som er. Det är min åsikt!

Nu ska jag sova för i morgon är det, julafton? Känns så fel att skriva det, men det är sant. Verkar varken bli sol eller snö. Så trevligt. Men vi har i alla fall tur med… pengarna? Ramlade visst in en oväntat lön på kontot. Tack Ica-tomten!

Godnatt och God jul!
Puss,

20131223-230158.jpg

20131223-230206.jpg

Cissis Önskelista

Kära Tomten.

Jag önskar att alla trångsynta, idiotiska, rasistiska kommentarer samt delningar på facebook och andra nätvärk ska vara omöjliga att publicera. Jag önskar också att Jimmie Åkesson blir kär i en muslimsk kvinna och lever ett lyckligt liv med henne i Afghanistan. Det jag önskar högst är att rasism ska upphöra att existera och endast bli ett minne blott.

Jag önskar att man hittar ett botemedel mot cancer som är 100% effektivt mot alla former. Jag önskar att det botemedlet bara kommer att kosta 69 kr. Och att dem som inte blev botade, får en andra chans.

Jag önskar att alla får bli kära i vem dom vill. Jag önskar att samkönat äktenskap ska legaliseras och accepteras i alla länder. Och att alla som kommer ut för sina föräldrar samt vänner får en kram. Jag önskar att man får älska vem man vill.

Jag önskar att alla våldtäktsoffer blir betrodda. Jag önskar att alla våldtäktsmän blir satta bakom galler med hårdare straff. Jag önskar dessutom att ingen fortfarande tror att våldtäktsmannen bakom gallret är oskyldig, eftersom “hon inte skrek nej 20 gånger eller orkade knuffa bort en 75 kilos tung kropp från sin egen”, när hon var livrädd.

Jag önskar att alla människor ska förstå vad ordet feminist innebär. Jag önskar att dem som inte gör detta slår upp det i ordboken. Jag önskar därför att alla vore feminister. För då skulle jag inte ens behöva önska att alla kvinnor på hela jorden ska ses med lika värde, respekt och rättigheter som män.

Jag önskar att framtidens små flickor ska slippa växa upp med photoshopade bilder på undernärda modeller som ideal. Jag önskar att tjejer ska sluta svälta och träna bort sig själva för att uppnå detta idiotiska ideal. Jag önskar att ingen fler ska behöva förstöra sitt liv med ätstörningar. Att alla kommer att älska sig själva så som deras närstående älskar dem.

Det är synd att man inte alltid får vad man önskar sig. Allt man kan göra är att hoppas, eller försöka igen nästa år.

God jul.
/ C

Hello Cairns

Nu har vi spenderat närpå en vecka på den sista planerade destinationen, Cairns. Igår lämnade vår tyska vän Anna oss för att fira jul med sin familj i Sydney (det är svårt att inte bli galet avundsjuk över det) och Malin åker snart hem till Sverige igen. Dessa två månader har gått så galet fort, trots att vi varit med om så oerhört mycket.

Trodde att vi skulle ha lite mer planerat över vad som ska hända framöver. Men nej, vi vet inte ens hur länge vi ska stanna här. Var dag säger vi “alltså i morgon måste vi bestämma vart vi ska åka och när”. Uttrycket “i morgon” är nog vårt mest använda när det gäller, well, allt. Borde ha tvättat för en vecka sen när en öl gick sönder i min ryggsäck. Men det har man inte heller gjort, trots att man oförtjänt går runt och luktar bakfylla. Kanske dags att gå till en resebyrå och be dem fixa allt igen. Hehe. (Inte riktigt redo för att börja ta ansvar än).

Nåväl, allt skall väl lösa sig inom sinom tid (vilket för övrigt är ett annat av mina favorituttryck).

Var dessutom på Café Fika idag! Välkomnades hjärtligt av mini-Sverige och åt våfflor med hjortronsylt till lunch. Men detta var inte det bästa med denna svenska affär (trots att det för stunden kändes rätt svårslaget). När vi gick in i butiksdelen och såg ett välkänt ord började jag nästan skrika av lycka. Inne i hörnet stod nämligen det jag saknar mest med Sverige varje gång jag äter, BEASÅS!!!
Två påsar kvar, köpte båda. Såklart.
Fick även med oss lösgodis, julmust, ranchdipp (förstavalet) och Marabou. Detta kommer vi spara till vår egen version av ett julbord. Wiiiie, julen är räddad!

För några dagar sedan gjorde jag mitt första träningspass på två månader inne på rummet i härliga 32 graders värme. Så i ett par dagar fick jag planera varenda liten rörelse för minsta möjliga smärta.

Det blev även en utgång där någonstans. Väldigt intressant kväll. Pratade med en eller två Justin biebers, gjorde squats utanför en klubb, dansade (tror jag med tanke på stelheten i nacken dagen efter) och lite andra dumheter (men inget farligt, mamma!). Mmmm, dagen efter vaknade man upp med huvudvärk, träningsvärk och tandvärk (jävla visdomstand dö). Lite för många ord med “värk” i för min smak.

Nu ska jag gå och skrubba mitt ansikte som börjat flagna efter att jag för första gången brände sönder mig här nere. Var oerhört härligt att se ut som en tomat i två dagar. Visste att det inte skulle komma något gott av att ligga och svettas sönder på en gräsmatta.
Ska börja köra på BUS istället. Mindre svett och mindre tomatface.

Puss, C

Jumped out of a plane and survived

Idag har jag gjort det läskigaste, men bästa jag någonsin gjort här i livet. Jag, som inte vågar hoppa tre meter ner från en trampolin till havet, för att jag är så höjdrädd, hoppade fallskärm från 14 000 fots höjd idag. Så är jag fortfarande höjdrädd efter detta borde jag verkligen besöka en psykolog.

När väckarklockan ringde klockan 5.30 i morse hörde vi att regnet dånade utanför stugan. En del av mig hoppades verkligen på att det skulle bli inställt, men av erfarenhet vet jag att Australiens väder vänder lika snabbt som mitt eget humör, och att det därför var lika bra att göra sig i ordning.

Jag förbannade mig själv för att jag ställde upp på detta, och dessutom övertalade Lovis att också göra det. Varför kunde inte hon övertala mig att inte göra det istället? Inte för att jag hade lyssnat. Jag älskar att skrämma mig själv. Kan likna det med mitt behov att se skräckfilmer. Jag vill alltid se skräckfilm, men under filmens gång hatar jag det och förstår inte hur dum i huvudet jag var som faktiskt ville bli livrädd, men efter filmen är slut är jag tillbaka på ruta 1 igen.
Jag förstod att jag skulle dö av rädsla redan när jag bokade, men ändå gjorde jag det.

När vi träffar våra instruktörer och sätter på oss selarna vill dem att jag ska le och se peppad ut inför kameran. Well, leendet är där. Fast det passar nog bättre att kalla det grimas. Man ser hur livrädd jag är.

Att sedan sitta i det lilla flygplanet och åka högre och högre upp fick fjärilarna i magen att börja slåss med varandra. Jag satt och skakade på huvudet och skrattade åt mig själv, som om det vore en annan person som var dum i huvudet och inte jag själv.

Alla hoppade ut en och en tills det bara var jag kvar. Jag visste att jag inte skulle klara av att ha ögonen öppna när jag satt med benen dinglandes utanför flygplanet, så jag hade dem stängda. Jag hade hellre ramlat ut än tittat ner. Bilderna från denna stund är väldigt vackra ska jag säga er!

När han kastar oss ut i luften och jag känner hur fort vi faller kittlar min mage sönder mig. Det går såå fort att falla fritt. Efter någon sekund öppnade jag ögonen.
Luften smiter in och ger mig tårar, instruktören försöker få mig att le mot kameran men jag kan inte slita min blick från marken. Vilken galen, sjuk, obeskrivlig känsla det är. Att falla. Att flyga.
Utsikten över havet och vackra Australien gjorde inte upplevelsen sämre heller.
När fallskärmen fälldes upp kunde jag äntligen andas ut. Då var jag inte det minsta rädd längre. Jag fick till och med styra oss!

Full av adrenalin landade vi på stranden och det första jag sa var att jag ville göra det igen.

Här kommer några vackra bilder på oss.

20131215-204932.jpg

20131215-204941.jpg

20131215-204958.jpg

20131215-205013.jpg

20131215-205023.jpg

20131215-205031.jpg

20131215-205039.jpg

20131215-205045.jpg

20131215-205052.jpg

20131215-205058.jpg

20131215-205106.jpg

20131215-205115.jpg

Från le kamera

20131213-150220.jpg

20131213-150229.jpg

20131213-150256.jpg

20131213-150307.jpg

20131213-150319.jpg

20131213-150329.jpg

20131213-150345.jpg

20131213-150403.jpg

20131213-150417.jpg

20131213-150432.jpg

20131213-150450.jpg

20131213-150456.jpg

20131213-150504.jpg

20131213-150512.jpg

20131213-150518.jpg

En oväntad vändning

Denna dag började segt med utcheckning, väntan, färja, mer väntan och en 4 timmars busstur utan sömn.
När vi väl kom fram i Mission Beach hade vi inte fått tag i vårt hostel, det verkade inte existera. Vi frågade dem väntande människorna från andra hostel om vart vi skulle ta vägen, men ingen förstod vad vi pratade om. En av killarna gav oss en karta och hjälpte oss att hitta adressen, men sa att han aldrig hört någon som bott där. När vi kommer fram till adressen med ömma ryggar är receptionen stängd och stället är öde. Vi skrattar och tänkte att i värsta fall får vi sova under taket i receptionen tills i morgon.

Men vi valde att ta den enda chans vi hade och frågade runt på campingområdet. Det visade sig att de hade väntat oss och vi blev eskorterade till en av de få stugor som fanns.

Vi som nu bott ihoptryckta i 8 people doorms i två månader, med halvt sunkiga delade badrum och kök samt våningssängar med fjädrar upptrycka i ryggen, förväntar oss inte särskilt mycket av boenden. Speciellt inte av ett hostel i öde. Men när vi gick in i rummet tappade vi hakan och hoppade av glädje i sängarna.

Vi har fått en egen stuga med två dubbelsängar, en soffa, ett eget kök, kyl och TV. Överraskade och överväldigade utbrast vi glädjefyllda meningar. Bland annat “TOALETTSTOLEN FORMAR SIG TILL OCH MED EFTER RUMPAN” , “Man kan typ duscha 6 pers samtidigt i den här duschen”, “Det finns till och med hotelltvålar!! Jag tänker sno med mig dom sen!” och “Åh börjar typ gråta för att vi äntligen har en tv”.

Alla saker man tar för givet hemma, men som kan förgylla ens dag som backpacker. Det verkar dessutom inte som att folk som inte jobbar här faktiskt bor här. Så vi är lyckligt lottade! Funderar på att skicka ett vykort till Reese (vår travel agent) med tusen kyssar, för det här gjorde han riktigt bra.

Vi har sedan dess ätit pizza framför tv:n (!!!), ätit en törnrosa tårta för att fira Lovis 20-års dag, storhandlat, sett en känguru mitt på gatan samt varit på allmänt bra humör.

Men nu är det storm igen (som vanligt) och för en timme sedan gick strömmen mitt i alla blixtar och dunder. Australiensiska stormar är faktiskt fantastiska att se, men strömavbrott kommer inte utan rädsla från dess offer.. Vi är inte säkra, men finns det vildsvin i denna del av Australien springer det runt en jävel utanför vår stuga. Självklart var vi tvungna att gå ut i den svarta natten och titta efter. Anna och Malin klättrade upp på soffan och ville till och med låsa ut mig och Lovis för att vi ville undersöka saken..

När vi står ute på altanen och endast ser den lilla fläck i mörkret som lampan lyser på hör vi ett ljud och börjar skrika… Men det vi hörde denna gång var en av killarna i stugan bredvid som började asgarva åt oss. I morgon ska vi fråga om det finns vildsvin här. Och jag vill skydivea. Och sedan låna en massa filmer från receptionen och bara njuta av denna underbara stuga. Glömde säga att det till och med följde med ett husdjur, en ödla som springer runt ovanför oss i taket. Hoppas han är snäll med oss när vi sover.

Puss, C

Magnetic Island

Igår var dagen vi alla väntat på. Dagen då vi äntligen fick krama en koala.

Vi anlände nämligen på Magnetic Island i förrgår och bor på en liten djurpark mitt i ingenstans. Det går till och med runt Wallabies när vi äter frukost. Nåväl, igår fick vi en guidad tur genom deras djurpark och fick klappa en massa kuliga djur. Vi fick gosa med ödlor, pussas med en stor fågel av okänd ras, hålla en söt liten ninja turtle, klappa en nallebjörn aka. vombat samt peta på en krokodilbebis.

Sedan var det dags för att kramas med världens sötaste koala och strax efter dö inombords när jag frivilligt anmälde mig till att vara den första att ha en fet orm runt mig. Men vi alla har ju en liten Brittan inom oss. Ormen gosade med Lovis hår och kittlade mig med sin tunga. Man var alltså lite smått bekvämare med koalan på sig, om man säger så.

Vi har även hunnit med att spela bingo samt quiz. Denna gång kom vi iaf inte sist!!! Ätit pizza och druckit öl har vi också gjort. Men åh som jag saknar bea-sås…… Mamma och pappa, om ni läser det här så är bea det första jag vill ha när jag kommer hem. Kan äta det med sked. Bara jag får en burk är jag nöjd.

I morgon på lövis födelsedag ska vi, sorgligt nog, åka buss till Mission Beach. Jag ska försöka övertala henne att göra skydive med mig. Hon fyller ju ändå 20, min babe.

Nu ska jag försöka roa mig med något annat.
Puss, C

20131212-101613.jpg

Airlie beach – Whitsundays

Hej och hallå. Vet att det var ett tag sedan jag skrev, men vi lever allihopa! Skyller på Australiens kassa wifin. Nåväl. Dags för en uppdate.

Vi bodde två nätter i mysiga Airlie Beach där vi latade oss vid lagunen samt festade till det med rumskamraterna från Danmark och Kanada. Är det några människor jag verkligen gillar så är det kanadensare. Har inte träffat en enda oskön människa från detta land. Vi lekte med mangos från träden på hostelet samt skämtade alldeles för mycket.
Efter vår tid i Airlie Beach tog vi med oss en lätt packning (tills vi gick förbi spritbutiken runt hörnet) och gick svettens gata fram till hamnen där vi gick ombord på New Horizon, med en galen irländare till guide.
Vi åkte ut till havs och spenderade dagen på båten. Vi åt god mat, drack några cider och tittade på stjärnorna. Vi gick inte till sängs förens vi alla sett en varsin fallande stjärna.

Dagen efter blev det tidig uppstigning och ett besök på Whitehaven Beach, som för några år sedan klassades som världens vackraste strand. Sanden som är full av silke blir inte het i solen och havet var klart som glas.

På eftermiddagen blev det snorklingsdags, och vi blev 5 år igen. Det var helt underbart och på grund av de fagra masker man har på sig skrattade vi så mycket under vattnet att vi nog svalde halva havet. Vi fick även klappa på Elvis som är en 1,5 meters fisk och som faktiskt, för några år sedan gjorde ett könsbyte. Dessa djur alltså.

Att spendera 3 dagar på en båt var galet bra. Skulle helt seriöst kunna bo på en båt. Kanske får införskaffa mig detta och lägga ankare i Järpströmmen. Hehe.

Tillbaka till Airlie Beach igen gick vi återigen hem längs svettens väg och tog en tupplur i ett härligt airconditionerat rum. Jag blev dessutom less på att vara ljus på huvudet så drog en spontanare på affären och färgade mitt hår medan dem andra sov. På kvällen blev det återigen kalajs, och vi upptäckte att Kalifornien-tjejen från vår båt var den lyckliga vinnaren av kvällens Wet T-shirt tävling. 400 dollar (2400 kr) är ju ingen dålig timlön om man säger så.

Airlie Beach och Whitsundays får 5 av 5 Kenta!

Värmen som däremot börjar bli alldeles för hög för att hantera får inga poäng alls. Förstår inte hur 3 jamtlandstauser skall hantera detta? Och än har vi inte nåt toppen av värmen… Om vi överlever detta skall jag aldrig mer klaga på kylan (förstod att detta var en lögn innan jag ens hann skriva det). Kan bli ett flyg direkt ner till Sydney när mallan åkt hem bara för att få svalka sig lite. Tänk att vi snart varit här i 6 veckor.

Men nu är det dagens viktigaste stund, middag.

Puss, C

20131211-220443.jpg

20131211-220455.jpg

20131211-220504.jpg

20131211-220512.jpg