Lämnar ett paradis för ett annat

by ceciliaarvidssons

Nu är campet nästan slut, bara en natt och en surflektion till! Ska försöka sammanfatta detta i ett inlägg.

Första surflektionen var hur rolig som helst. Jag stod upp flera gånger (jag vet vad fan hände liksom?) och det var bara allmänt kul. Förstår varför folk älskar det. På kvällen var det fetfest (någon fyllde år, Andra skulle åka hem). Det blev till ett strandparty efter ett tag, vilket var sjukt fett. Det hörs bara på namnet. Beachparty. Så, nu har vi bockat av det från vår lista!

Var vaken till 4…så….
Surfingen dagen efter gick… Ja ni kan kanske gissa. Jag låg mest och flöt på min surfbräda om man säger så. All surfing sedan dess har gått skit tills slutet av lektionen idag. Äntligen vände det!
Det är verkligen svårt, för man måste koncentrera sig sjukt mycket. Men när man väl står upp är det mycket lättare.
På nätterna när jag ska sova känns det som att jag ligger på min bräda ute på havet. Jag känner vågorna. Askonstigt.

Men igår upplevde jag en alldeles för traumatisk händelse för mig att hantera. Jag låg på brädan i havet, bakis och hemsk (dessutom långt från alla andra) när jag ser en fena åka upp och ner en meter ifrån mig. Jag var tvungen att fundera på detta i någon sekund. Var det en fena jag såg? Spelar bakisheten mig ett spratt? När den sista tanken kom “ÄR DET EN HAJ-JÄVEL?!?!” Fick jag panik och började nästan hyperventilera .
Jag kollar sedan under min bräda och ser två delfiner simma under mig. Trots att det inte var hajar (fast var inte helt säker) fick jag panik och åkte fort som fan in till land. När jag kommer tillbaka till gruppen pratar dem om de söta delfinerna och hur kul det var att Man fick se dem. Och jag satt där med men för livet.

Var inte direkt hur jag hade förväntat mitt första sim med delfiner. Att Simma med delfiner som man tror är hajar är inget man hade högst på önskelistan om man säger så…inte min barndoms dröm som gick i uppfyllelse alltså. Usch fy fan.

Nåväääl, älskar fortfarande det här stället, trots att det varit storm två nätter i rad nu och mitt möte med hajdelfinerna. Vill knappt åka härifrån, men längtar också till Byron bay.

Vi har dessutom raggat upp en ny reskompis, Anna från Tyskland! Och det känns himla kul. Hon ska alltså åka med oss till cairns.

Innan middagen hjälpte typ Världens skönaste reseguide oss att boka Allt från Byron till cairns. Vi blev nog kära i honom på grund av allt han gjorde. Han fixade billiga hostel, bussbokningar, ett schema och det bästa : gratis öl (det är svindyrt här nere). Så nu är en stor tyngd borta från våra axlar och vi kan äntligen bara chilla.

I morgon tar vi bussen till Byron och lämnar detta paradis. On The road again.

That’s alla.
Puss, C (som i Cecilia och Chick som alla killar kallar en för)

Advertisements