cecilia arvidsson

med ena foten utanför

Month: November, 2013

Helt okej fint här liksom

20131130-144008.jpg

20131130-144020.jpg

20131130-144051.jpg

20131130-144104.jpg

20131130-144147.jpg

20131130-144325.jpg

20131130-144354.jpg

20131130-144412.jpg

20131130-144419.jpg

20131130-144427.jpg

20131130-144436.jpg

20131130-144443.jpg

20131130-144450.jpg

20131130-144456.jpg

20131130-144502.jpg

20131130-144508.jpg

20131130-144515.jpg

20131130-144522.jpg

Advertisements

Fraser Island

Är nu hemkommen från 3 underbara dagar på Fraser Island, som är, för dom som inte vet, världens största ö av sand. Redan när vi åkte färja till ön fick jag mitt första fina ögonblick med en delfin. Förstod liksom att det var en delfin och inte en haj. Så himla fint.

Apropå delfiner så har jag hört många sjuka historier under dessa dagar. Vår guide berättade vad en tjej på en av hans turer berättat, Nämligen att hon blivit våldtagen av en delfin??!! visste inte att delfiner tände på människor. Eller om jag skulle skratta eller gråta. En annan tjej i gruppen har dock blivit biten av en haj, men det är alltså inte bara hajar man ska passa sig för längre. Ser man en fena, simma fort som fan in till stranden. annars blir du hajmat eller ett oväntat one night stand. Mm. Sjuk historia.

Nåväl, tillbaka till fraser. Ursprugsnamnet, som jag inte kommer ihåg just nu, betyder paradis. Efter 3 dagar där förstår jag att namnet inte uppkom utan anledning. Det är fantastiskt vackert. Kritvita stränder, blått hav, het öken, regnskog och underbara sjöar. Vi badade i en sjö full av tee tree olja, gled nedför en bäck av sand-renat vatten och gick igenom en öken för att finna en sjö mitt i all sand.
Vi körde i princip bara på sandvägar, vilket gjort att jag uppskattar asfalterade vägar dubbelt så mycket. Men där ser man inga dingovalpar promenerandes längs havet.

Och nu när vi ändå pratar om dingos. Innan jag åkte till fraser trodde jag att dingos bara var vilda hundar. Söta små husdjur som lever i naturen. Inget att vara rädd eller akta sig för liksom. Som en räv eller något. Well, grejen är att dom är ständigt hungriga (precis som jag) och äter vad dom kommer över. Vare sig det gäller bebisar, tyskar eller matrester.

Självklart ska jag berätta historierna bakom mina påhopp. En mamma såg sin bebis bäras iväg ur tältet av en dingo och återsåg aldrig sin bebis igen. Hon blev alldeles nyas friad från anklagelser, då man trodde att hon själv mördat sitt barn och hittat på historien. Tysken kände sig lite filosofisk en natt efter för mycket Goon så han gick ensam iväg och däckade efter någon timmes fördjupade tankar om livet. När han vaknade var det ett pack med dingos som käkade på honom. Han överlevde, men dingohundarna blev slaktade…

Efter att jag hört dessa historier var jag inte sådär jättesugen på att vandra runt ensam, eller sova i ett tält heller för den delen. När jag vaknade strax efter soluppgången och såg konturen av en dingo utanför tältet fick jag inte en så mysig känsla i magen. Men till alla ers lättnad överlevde jag, och mina babes också.

På kvällarna är det väl ingen överraskning att vi förtärde Goon och spelade partygames. Vi lade oss på stranden och tittade på den stjärnklaraste himlen jag någonsin sett, sjöng högt och falskt till tonerna av Bohemian Rhapsody och Tiny Dancer, dansade two-step med en kanadensare som kastade mig hit och dit, lyssnade på irländska spökhistorier samt lekte “Never have I Ever”. Sånt som händer när 30-40 ungdomar trycks ihop i vildmarken.

Har i alla fall haft några sjukt bra dagar, kanske det bästa jag gjort hittills i Australien. Nu sitter vi återigen på bussen (med gratis wifi, guds buss typ) och nästa station är 1770.

Puss, C

Noosa

20131125-163944.jpg

När jag vaknar av mig själv halv 8 på morgonen slår det mig hur annorlunda livet är här nere.
Man vaknar av värmen men känner sig pigg, på grund av det faktum att man lägger sig innan midnatt (när man inte festar eller gör annat kul). I Sverige somnade jag aldrig innan 1 på natten, och om jag inte hade något alarm på mobilen vaknade jag i princip aldrig innan 10.

När någon frågar vilken dag det är måste jag tänka efter riktigt noga, ungefär som om det vore ett svårt matte-tal. Dagarna passerar och flyter in i varandra. Men varför ska man hålla koll på datum och veckodagar? Har inget behov av det. Inget behov av att veta vad klockan är eller planera vad som måste göras. Jag har ingen telefonräkning att betala, inget jobbschema att hålla koll på och inga tider att passa.
Det enda jag måste veta är när jag ska med bussen till nästa hållplats.

Jag som alltid varit den som planerar allt i detalj och stressat över onödiga saker, har fullkomligt anammat detta nya sätt att leva.

Vi har haft 3 underbara dagar i Noosa. Det är vackert, mysigt och det finns en “lev för idag”-stämning i luften. Ibland är det himla skönt att bara flyta med.

Första kvällen gick vi på baren de har på hostelet. Innan vi gick in förfestade vi rebelliskt på rummet. Det är nämligen en böter på 12000 svenska kronor om man förtär alkohol där. Men som backpacker har man inte råd att endast köpa alkohol på uteställen. Det var himla kul i alla fall. Dagarna efter har vi spenderat på stranden och badandes i havet. Som jag älskar havet (trots sanden som aldrig försvinner från kroppen, även efter en noggrann dusch).

I över morgon är det dags för vår Fraser Island tripp. Ser verkligen fram emot det! Så i morgon bär det av till rainbow beach. Nu ska jag duscha av mig sanden.

Puss, C

Här i staden

20131122-212630.jpg

20131122-212659.jpg

20131122-212711.jpg

20131122-212726.jpg

20131122-212720.jpg

20131122-212737.jpg

20131122-212759.jpg

Brisbane

Vi har nu spenderat två dagar och en natt i Brisbane. Det är en himla mysig stad som jag absolut skulle kunna åka tillbaka till.

Något jag däremot inte vill åka tillbaka till är hostelet vi bor på. Dom slarvade bort en av våra nätter så vi var tvungen att byta rum idag. Klockan 10 var vi tvungna att checka ut och var rumslösa i 4 timmar. Dom bad inte ens om ursäkt och var allmänt otrevliga.

Nåväl. Jag har dragit på mig en fet förkylning vilket inte är så kul som det låter. Kanske inte så konstigt dock med tanke på att både Lovis och Malin varit sjuka, plus att man varvar 27 graders stekande sol med att frysa på airconditionerade rum.

Men trots detta gick vi på en “city-Walk” genom staden. Såg botaniska trädgården, hamnen och broarna. Detta tog två timmar. Var skönt att röra på sig, trots att jag fick andingsproblem varannan meter. Idag har det varit för varmt för att inte ligga vid en pool och svalka sig… Men vi överlevde!

På kvällen gick Lovis och Malin på en danskars som vi hittade igår, och som det var meningen att jag skulle följa med på… Var tvungen att avstå dansklassen på grund av förkylningen, vilket gjorde att jag gick iväg och tröstshoppade istället.

I morgon åker vi till Noosa för att chilla och bli bruna i 3 nätter. Som jag har längtat!

Puss, C

Surfers Paradise

Klockan är bara 10 och gradantalet ligger redan på 25 här i Surfers Paradise. Men vi sitter i skuggan. Hehe.

Här i surfers når skyskraporna till himlen. Det känns återigen som att man kommit till en annan värld. Detta liknar en semesterort så mycket som det går med fler hotell än hus, palmer och gator fyllda med unga turister.

Vi har både hunnit med shopping och en utgång. Innan vi gick ut förade vi med folket på hostelet. Det var quiz (vi kom sist…men 50 procent av frågorna handlade om sporter vi inte ens har i Sverige), Beer Pong som Malin (speciellt) och Lovis briljerade i, ölspel (där man skulle avsluta varje mening med “in My bed” vilket var överraskande underhållande) samt tävlingar om vem som gjorde den största dubbelhakan.
Himla trevlig kväll, och lyxade dessutom till det med ett 6-pack Corona istället för mitt vanliga 30 kronors vin.

På väg till shoppingen dagen efter hittade vi dessutom mini-Sverige. Eller i alla fall en svensk affär som importerar mat och godis från Sverige. Köpte en Marabou chokladkaka som försvann lika fort som den kom, Lovis köpte sina älskade ostkrokar och jag samt Malin köpte en kopp bryggkaffe. Åh vad jag saknat svenskt kaffe… Man blev som ett litet barn trots att vi bara varit borta i 3 veckor (idag exakt faktiskt).

På vårt hostel här i surfers paxade jag den enda dubbelsängen (för jag har alltid hamnat med någon random ovanför mig) och njöt. Hostelet var oerhört fräscht och vi delade som en lägenhet med två par. Vilket betydde att man slapp boxas om köket.

Om ett par timmar åker vi till Brisbane (eller Brisbanus som vår travelagent kallar det för?) och där väntar nog sightseeing och eventuellt mer shopping (oops..).
Börjar sakna stranden riktigt mycket då det inte blivit så många dagar like that. Men det kommer. Graderna stiger för varje dag och vi börjar lämna städerna bakom oss.

Hej då så länge!
Puss, C

Nimbin

20131119-181132.jpg

Just nu sitter vi och väntar på bussen som ska ta oss till surfers paradise. Är nyfikna över vad som väntar oss där. Vi har hört att det är som Magaluf, och om det stämmer känner vi oss egentligen inte helt redo för detta efter chilliga, avslappnade och sköna Byron bay.
Det är dessutom schoolies nu, vilket typ är som när eleverna tar studenten i Sverige. Men här åker alla ungdomar och super sönder sig på ställen som t ex Surfers paradise. Så vi kommer tydligen vara långt från ensamma där. Nåväl, det blir säkert kult på något sätt!

Igår var vi i Nimbin. För er som inte vet vad detta är, så är det ett litet samhälle som skapades under en stor festival som hölls där -73. Hippisar stannade kvar efter festivalen och byggde upp ett fritänkande och speciellt samhälle.

Det känns som att komma till en annan värld. Typ en frizon för droger (eller bara droger som växer från jorden). Vart man än går frågar människor om man vill ha gräs eller “cookies”. Det känns helt absurt för en 19-årig tjej från Jämtland som aldrig blivit erbjuden att köpa droger i hela sitt liv. När man svarar nej tack, svarar dem lika trevligt tillbaka och önskar dig en bra dag. Man ser påsar och pengar bytas här och där, människor med de konstigaste kläderna du kan komma på och det känns som att hela staden luktar samma fräna doft.
Poliserna syns inte till och på insidan av toaletterna står det olika citat om hur mycket poliser förstör världen.

Det var minst sagt en upplevelse, även om jag kanske förväntat mig mer egentligen.
Menmen, allt kan inte leva upp till sitt rykte!

Nu är det dags att stiga på bussen, puss,C

Soluppgångar och undergångar

Nu har vi överlevt 4 dagar i Byron bay. Vi har spenderat flera dagar på stranden, svettandes och nersandade. Helt sjukt hur man lyckas ha sand precis överallt på sin kropp när man gjort allt för att förhindra det.

Första kvällen blev det sömn efter bussresan, men under andra kvällen var det grillfest. Middag för 30 kr (smakade som middag för 15 kr) och fria sangria för 30 kr (betydligt mer värt). Vi gick sedan på en klubb där dem verkade ha svensk-maraton gällande musiken. Konstigt av mig som trodde att jag skulle slippa dunkadunka musiken från Cuprum på andra sidan jorden 😉

Nåväl, kul var det ändå! I går morse klev vi upp 4.30 för en timmes vandring till Australiens östligaste kust. Våran receptionist sa dock att detta skulle ta 20 minuter (hon kanske menade med bil eller för idioter som springer upp..) så vi fick älga typ hela biten. I uppförsbacke. Utan frukost i magen. Men, vi kom fram i tid! Svettiga och hungriga, men när solen väl gick upp var det värt det. Fyren uppe på toppen är nämligen den första punkten solens strålar når när den går upp i Australien. Oerhört vackert verkligen.

Efter några timmars sömn, lite affärstittande och mat blev det utgångsdags igen. Hittade en svensk som vi festade med, vilket faktiskt är mer sällsynt än man tror här. Kvällen var kul, och idag har jag mått som jag förtjänat.

Vi har legat på stranden och plågat oss själva i värmen. Efter några timmar gav vi upp och fortsatte dagen läsandes eller sovandes.
Tur var det för efter några timmar kom det sjukaste ovädret jag sett och hört i hela mitt liv. Det haglade isklumpar stora som pingisbollar, vattnet rann, palmerna förstördes och man var tvungen att hålla för öronen. Det var helt sjukt. Kändes nästan som att man var hemma i Sverige. Fast där har vi i alla fall inte isklumpar som krossar ens huvud. Vi lagade mat i mörker, och strömmen har fortfarande inte kommit tillbaka. Wihoooo.

Och vi som mobbat Lovis för hennes pannlampa… Den kom till användning ändå!

Puss,C

Så ge har vi det

20131115-193209.jpg

20131115-193220.jpg

20131115-193232.jpg

20131115-193242.jpg

20131115-193251.jpg

20131115-193302.jpg

20131115-193313.jpg

20131115-193324.jpg

20131115-193336.jpg

20131115-193347.jpg

Byron bay

20131115-192936.jpg

20131115-192947.jpg

20131115-192957.jpg

20131115-193009.jpg

20131115-193040.jpg

20131115-193050.jpg

20131115-193059.jpg

20131115-193115.jpg

20131115-193131.jpg

20131115-193143.jpg