Kung fu fighting

by ceciliaarvidssons

Nu är vi äntligen framme i Hong Kong.
Att flyga runt är himla kul.
När jag klev på flyget till London börjar piloten som tagit min biljett att sjunga “Cecilia, you’re breaking My heart, you’re shaking My confidence daily” och tyckte att han var himla rolig. Kände för att dra en comeback och fråga vad han själv hette, och hoppas på att hans namn fanns i någon låt. Kände dock att jag inte vågade ta den risken.

När vi kom fram i London möttes vi av en kille som följde oss till en buss, det var tydligen så att vi hade väldigt bråttom. Vi fick ett speciellt papper som skulle göra att dom skyndade sig i säkerhetskontrollen. Självklart så fastnade både Lovis och Malin där för att dom smugglade knark, skämt åsido. De blev visiterade och vi tappade bort resten av Entouraget. Vi insåg att det bara var 10 min tills vårt flyg skulle lyfta så vi kutade. Och kutade. Och kutade.

Svettiga och äckliga klev vi in på flyget där vi inte fick sitta tillsammans. 11 timmar gick relativt snabbt då jag lyckades sova på bordet efter många kroppsvridningar. Vaknade med blåmärken på huvudet av stolen.

Väl framme i hong kong var det jag som fastnade i säkerhetskontrollen. (fick dessutom min hjärna(?) scannad när vi klev av. vill inte ens veta varför). Personalen kollade igenom min väska och gick sedan iväg med den. fick panik i en millisekund innan jag förstod att hon skulle låta den gå igenom igen. Sedan var det återigen min tur att stå för det mest osmartaste failet. Jag lämnade min telefon på toaletten, och självklart var den borta när jag gick dit igen. Fick panik. Men kineserna är inga snattare så 10 minuter senare fick jag tillbaka den av gatepersonalen. Pjuh…

Hoppas innerligt på att inte råka ut för några missöden på vårt sista flyg. Men med våran tur och utseende efter 20 timmar på resande fot, fastnar vi säkert i tullen. Man kanske till och med blir tv-kändis. Well, let’s hope att det inte inträffar.

Puss,C

Advertisements