Resefeber dag 147

by ceciliaarvidssons

Bild

Nu har jag packat klart i det stora hela. Är mina kläder fint vikna? Svar nej. Jag är nog sämst i världen på att vika kläder. 
Lovis säger att hon får panik av att titta på mig när jag gör det. Men hur tråkigt och jobbigt är det inte om man inte har en strykbräda? Tycker att mina vikningar är helt okej med tanke på det faktum att jag viker dem i luften. Synd att mamma jobbade när detta ägde rum.

Min 60-litersrygga är proppfull, vilket inte bådar gott. Förstår inte hur detta gått till heller eftersom kläderna jag har med mig är “låt min kropp få alla möjliga solstrålar”-gjorda. Nåväl, nåväl. Allt löser sig i sinom tid. (Undra hur många gånger jag tänkt dessa ord under sommarens reseplaneringar).

Har under dessa timmar av packing (ja ni hörde rätt, timmar..) gått igenom lika många faser som psykologer brukar tala om vid ett dödsfall. Har gått igenom glädje, panik, förnekelse, ångest, stress samt lättnad. Om vart annat. Ibland på samma gång. 

Om exakt 5 dagar sitter vi och väntar på att få gå på flyget som först tar oss till London. 
Om exakt 3 dagar sitter vi på tåget från Jämtland till huvudstaden och Lisa.

Eftersom vi inte har med oss så mycket vinterkläder kommer detta resultera i att vi har samma kläder i Cirka 4 dagar. Vi kommer vara så brutalt fräscha när vi landar. Inte så konstigt att flygplatsfolket är misstänksamma mot folk som åker till deras land, alla ser väl ut som luffare när man väl är framme. Får väl be till gud att vi är fräscha nog att inte fastna i tullen. Vore himla tråkigt. 

Nu härjar dessutom dem värsta bränderna på 40 år där nere. På väg mot Sydney är dem också, där vi tänkte spendera den första veckan av vår resa. Men det finns ju något positivt i allt detta, det är varmt. Hehe. (Har en outhärdlig längtan om att bli brun efter sommarens innevistelser).

Jag sparar som vanligt det värsta till sist, story of my life typ, så ikväll vankas storstädning av mina två små rum. 
WEHEEY… 

Puss, C

Advertisements