If u steal a kiss, should I be grateful to you now

by ceciliaarvidssons

Bild

Hola Amigos. (typ det enda jag lärde mig under 6 år av spanska).

Just nu ligger jag i sängen och bara tar in allt. Vad? Well, allt. Att jag efter 19 år i Jämtland faktiskt ska bege mig ut på en lång resa. Att jag kommer vara ifrån så många människor och saker jag tycker om under en lång tid. Att jag inte ska mötas av mina ivriga och överlyckliga vovvar när jag kommer hem. Att jag inte ens kommer ha en speciell plats som jag kan kalla “hem”. Att jag inte kommer vara med på familjens födelsedagar, julafton eller mysiga kvällar framför brasan i stugan. Jag kommer inte flänga runt på krogarna i Åre under säsongen, snacka massa strunt med hela brudgänget, eller dryga mig med folk på Max. Det är så många jag inte kommer se på så lång tid. Kommer inte ens ligga i min underbara 1,80 säng med lena lakan och lyssna på högljudd bra musik för att överrösta min lillasysters oändliga One direction-låtar som verkar spelas på repeat.

Det kanske låter som att jag ångrar mig, att jag gruvar mig. Att jag inte vill åka. Grejen är att det är precis tvärt om. Jag tror nästan att jag skulle dö i förtid om jag inte fick åka iväg just nu. Har alltid drömt om att resa och uppleva nya platser, människor och kulturer. Och nu är jag äntligen fri att göra det. Det finns inget som håller mig tillbaka. Och fastän jag kommer sakna så många och så mycket, kommer jag hitta nya saker, platser och människor att älska. Det är sån jag är.

Vet att det är mycket resprat nu, men det är så jävla nära att det nästan inte går att tänka på något annat.
Godnatt, säger jag och drömmer mig bort till kritvita stränder, blåklara hav och nya upplevelser.

(nej jag har inte dyslexi, blåklara kändes bättre än klarblåa)

PUSS,C