cecilia arvidsson

med ena foten utanför

Kulturella och så

Nu är vi påväg från Ubud till Canggu.
I Ubud har vi gått runt barfota (var inte en bra idé med flipp flopps när man ska klättra runt i flera etager av lera) på en av deras stora och magnifika risterasser. Det var otroligt svettigt. Såg ut som vi hade badat i en sjö efteråt. Eftersom det är regnperiod är fuktigheten jättehög, och när man sedan lägger på regnskogsklimat, sol och sjukt många trappor blir det svårt för en kall svensk att hålla inne sina kroppsvätskor. Eller inte alla då, menar såklart svetten.
Det var i alla fall otroligt vackert. Den gröna färgen på gräset och träden är så stark att den ser photoshoppad ut & dom trappliknande risfälten ser ut att komma från någon spännande saga.

Sedan har vi även gjort ett besök i Monkey Forest, en regnskog som ligger mitt i centrala Ubud och som är full av apor. Jag och Lovis var lite halvt rädda när vi skulle gå in då vi hört så många berättelser om apor som varit störda och bitit/snott/hoppat upp på folk. Sedan kom vi också ihåg apan på Phi Phi som började skrika på Matilda då hon kollat honom lite för länge i ögonen. Därför vågade vi knappt kolla på aporna i början! Haha. Sedan blev vi mer bekväma och när vi satt ner på en bänk kom tre apor och hoppade upp på mig. En satt och åt en banan på min arm, den andra satt på mitt huvud och den tredje försökte hitta en öppning i min väska. Sedan förflyttade dom sig till Lovis. Det var en spännande upplevelse! Och vi såg dessutom hur många riktigt små bebisapor som helst.

Vi hann även göra ett yogapass som var sjukt jobbigt och svettigt. Svetten rann överallt. Till och med på knäna. Så går de när man gör yoga precis bredvid regnskogen! Gillar yoga. Önskar jag gjorde det varje dag. Som rutin typ. Kändes så skönt att ha lite ont i kroppen, som inte var på grund av att bära ryggsäcken eller av sovandet på hårda sängar.

Just nu sitter vi i taxin (fett dyrt men tydligen enda sättet att ta sig till canggu) med vår förare Kamung. Han är kul! När han hörde att vi inte provat Sydostasiens kända kaffe från Luwak-djuret stannade han på en gård där vi fick en tur genom trädgården där de odlade vanilj, kakao, kaffe och massa annat.
Vi fick sedan smaka på 18 olika kaffe och te-sorter gratis, innan vi köpte oss en kopp med bajs kaffe. Världens dyraste och godaste kaffe! Varför jag kallar det bajskaffe är för att luwak-djuret äter kaffebönan och sedan skiter dom ut det innan dom (människorna såklart) tvättar, torkar, rostar och maler bönorna.

Shit vad vi börjar bli bra på det här kulturella. Är stolt.

Dock är vi snart i Canggu där det förhoppningsvis inte är regn. Sjukt redo för sol och pool. Börjar bli lite blek.

Puss, C

Advertisements

Familjen är splittrad

Det blev till att köra hårt dom sista dagarna på kuta, innan vår älskade tredje part åkte hem. Känns helt sjukt att Matilda lämnat oss då vi bott med varandra och umgåtts i princip 24/7 i ett och ett halvt år. Är lite som om man förlorat en kroppsdel. Längsta vi varit ifrån varandra var när hon var i Karibien i tre veckor. Så vi har blivit som en liten familj! Saknar dig redan pluppis…

När Matilda åkt körde jag och Lovis lite välbehövlig Rehab i några dagar. Det regnade dessutom så vi passade på att dega på rummet och kolla på Netflix. Låter så hemskt, men efter två månader på resande fot är det en dröm att få ligga i en säng och kolla Netflix-serier. Man behöver en liten paus ibland.

Efter några dagar blev vi dock trött på detta och rycktes in i ett poolparty på vårt hotell direkt efter frukost. Klart man tackar ja till fri bar! Australiensarna hade börjat tidigt och vi försökte komma ikapp så gott det gick. Lovis råkade dock somna vid middagstid så jag hakade på några andra svenska tjejer ut! När jag kom tillbaka till rummet 3-4 h senare var dock Lovis påklädd och redo igen. Så de var bara att köra! Sjukt kul dag.

Snart dags för att bli lite kulturella i Ubud istället.

Puss, C

Back in Bali!

Tillbaka i Kuta!
Efter lite krångel och hetsbokning på flygplatsen (vi var tydligen tvungna att ha en biljett ut ut Bali den här gången för att få åka från Singapore) kom vi äntligen fram till Bali. Det är en konstig känsla att komma tillbaka till ett ställe så långt från hemma. Det känns på ett sätt konstigt men samtidigt som att man flyttats tillbaka ett år i tiden och att man egentligen inte ens lämnat stället från början.

Men kuta var sig ändå likt. Förutom lite mindre folk än förra gången!
Vi fick till och med bo i samma rum på Gora som förut. Haha. Dock visade det sig att vi nog skulle tagit ett AC rum vid poolen redan från början, då vi fick bedbugs direkt. Efter ett halvårs resande i Australien, där det kändes som att var och varannan fick det, och 3 månaders resa ifjol var det kanske egentligen vår tur. Det var inte så många, men vi var ändå tvugna att lämna in alla våra kläder på tvätt samt handtvätta våra ryggsäckar.

Efter några dagar åkte vi till Gili Trawangan. På båten dit hann vi både bränna sönder våra nackar (då vi glömt solkrämen i stora väskan) och vara med om det sjukaste skyfallet jag sett. Det regnade så mycket att man inte ens kunde ha ögonen öppna.
På Gili var det oerhört varmt. Vi började med att bo i ett fan-room, men efter ett strömavbrott en natt då jag bara lyckades sova två timmar pga hett som f*n, flyttade vi till AC. Sen dess har vi dock blivit hooked så blir lite dyrare resa än väntat. Hehe. Skäms lite över att man blivit en flashpacker* som inte pallar obekvämligheter, men man har ju blivit gammal också.

På Gili träffade vi på en tjej från Luleå som jag och Lovis reste Great Ocean Road med i Australien. Sjukt vad världen är liten! Vi mötte dessutom upp Linda Strandberg och hennes kompis Frida, vilket också var sjukt kul! Blev mycket fest & plask i vattenpölar.

Vi gosade dessutom med alla katter vi såg, och på Gili finns det mååånga. Vi fick till och med två inneboende som kom och strök sig mot dörren varje gång vi kom hem. Bosse & Bosses mamma namngav vi dom.

Förutom att gosa med katter & festa snorklade vi varje dag direkt från stranden och simmade med havssköldpaddor! Gili är faktiskt helt fantastiskt, om än lite för varmt för en tjej som mig. Hehe. Vet att jag inte ska klaga för ni där hemma fryser säkert ihjäl. 😁

På båten hem såg vi tiotals delfiner leka, så sjukt häftigt! Älskar sånna stunder. När man liksom blir mållös och lycklig på samma gång, helt oförberett.

Puss, C

* Flashpackers är resenärer som har lite/mycket mer pengar att röra sig med när de reser runt än backpackers. Dvs bor i fina rum & tar bekvämlighet före pris.

One last goodbye

Vi sa adjö till Kambodja efter 3 veckor. Var inte meningen att vi skulle bli där så länge, men flygbiljetterna till Bali var så dyra på grund av deg kinesiska nyåret så vi väntande. Pressade ut det sista ur Sihanoukville då vi förstod att det kan ta ett bra tag innan vi är tillbaka där igen.
Skulle vilja åka tillbaka om 10 år och se hur annorlunda det blivit, för Sihanoukville kommer bli Thailands Phuket. No doubt about it, med sina vackra stränder och paradisöar.

Vi träffade dessutom på en av Matildas festivalpolare från Norge och hans kompis, så det blev några partykvällar med dom! Alltid kul att träffa på känt folk när man är så långt från hemma. Och vi hade ju saknat norskan litegrann! Vi hängde även med en svensk kille från Uppsala som kallas för thaipojken eller farbror (av oss) några dagar både på stranden och på partystranden. Vi försökte få han att göra dirty dancing lyftet med Matilda i havet, men det gick inte så jättebra. Vi har ju blivit lite av akrobater denna resa.

Efter ett sista hejdå till Big Easy, Otres, folket och Sihanoukville flög vi till Bali.

Puss, C

Back in Siha

Tillbaka i vårt älskade Siha ❤️ Kändes så konstigt att vara tillbaka lite mer än ett år senare. Några av människorna vi träffat är fortfarande kvar, medan andra har åkt hem igen efter flera år här.

Vi har, till skillnad från förra året pga för mycket bakis och för lite självdisciplin, tagit oss till stranden alla dagar utom en!! Så stolt.
Idag har vi dock bränt sönder oss efter en båttur och snorklande. Det hettar på mina lår. Men hellre bränd än blek som vi säger, för att döva smärtan litegrann.

Vi dricker och dansar på nätterna, sover 5 h och sen åker vi till stranden och badar i flera timmar. En liten chartersemester i semestern.

Vi har ätit sjukt mycket fyllekorv med lök och en alldeles för stor baguette, haft diskussioner på samma korvmoj med irländska förstörda män, sprungit runt på pubcrawl i likadana tröjor som 30 andra, dansat både fult och fint (det sistnämnda hoppas vi i alla fall på), lekt akrobater i havet, druckit 2 för 1 drinkar, matat hundar, skämt ut oss i biljard, blivit utelåsta, fått människor obekväma med våra drickspel, gosat med valpar, åkt brutalt mycket tuk tuk, skrattat tills vi gråtit men också gråtit tills vi skrattat.

Om en vecka åker vi till Bali.

Puss,Cimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimageimage

Bästa Morfar

 Du hade alltid tid för dina barnbarn morfar. Du tog med oss ut i skogen och lärde oss vad som gick att äta i naturen, och vad som var giftigt. Du spelade fotboll med oss och tog oss alltid i försvar när vi fick skäll av mamma och pappa. Du gjorde äggmackor med limpa, berätta otroliga historier från en annan tid, vi kollade på Beck ihop och du hann alltid med några tupplurer under tiden, men förnekade dom lika ofta.  Vi följde med dig ut i fjöset och matade korna, fåren och grisarna. Jag älskade djur, och det gjorde du med. Ibland följde vi med och tog upp näten, men så ofta blev det nog inte då det alltid var så hemskt tidigt man behövde kliva upp. Du försökte även lära mig att rensa fisk, trots att jag mest tyckte att det var äckligt.

Du lärde mig så otroligt mycket. 

Du var en riktig riktig kämpe morfar. Enda tills det inte fanns någon kraft kvar. Jag kommer sakna dig, din otroliga humor och smittande skratt så fruktansvärt mycket. 

Hoppas du sover riktigt gott nu, bästa morfar ❤️ Kommer alltid att sakna dig. image

Less och tråkig tjej

Det finns en sak som vore så himla sjukt. Och det är att vi någon gång, kanske om 15 bussturer till, kunde få åka en buss som det inte är något skit som händer på. Det vore verkligen heelt sjukt.

Vi hade bokat en biljett till Kambodja klockan 6.45 i morse. Vi var till och med och kollade på busskontoret så att allt var okej med biljetterna osv. Men i morse när vi kom dit hade dom inga platser åt oss, trots att vi bokade för två veckor sedan. Inte så att man blev förvånad, det var ju just därför vi gick dit och dubbelkollade igår.
Vi skulle istället få ta 8 bussen. Irriterade satte vi oss på bussen med brutalt osköna säten för Lovis och Matilda. Men än så länge var det okej.

Korsade gränsen mellan Vietnam och Kambodja för någon timme sen. Lyckligt ovetandes och glada över att det gick relativt snabbt att ta sig genom tullen.
Helt plötsligt stannar bussen och dom säger åt oss att gå ur. Och gissa vad.. Bussäcklet har gått sönder.

Love life.

Vi lär ju missa bussen till vårt saknade Siha (Sihanoukville) och behöva sova i Phnom phen i natt… Sedan kommer vi säkert få betala boendet själva och kanske även en buss till Sihanoukville i morgon. Det finns liksom ingen trygghet med något här. Vilket kan vara sjukt irriterande i t ex en sån här situation. Älskar verkligen Asien men ibland vill man fan gråta.

Puss, Sjukt less tjej

Halong bay

Har nu lämnat Hanoi, men önskar jag hade kunnat sett mer av det. I Hanoi var det kallt. 16 grader. Jag hade endast med mig ett par leggings och en huvtröja, som jag mer eller mindre fick leva i under mornarna och kvällarna, samt dom dagar det regnade. Alla andra gick runt i dunjackor. 16 grader låter väl ändå relativt varmt för en jämte, men inte riktigt vad man förväntat sig.

Hanoi var kaos. Speciellt galet var det att försöka ta sig över vägen med hundratals mopeder som kör värre än en 15-årig kille som just tagit moppekortet och försöker spela tuff inför sina vänner. Det var ingen mening att vänta tills trafiken stannade för en stund, då den aldrig gör det. Det var bara att gå och hoppas på att människor skulle stanna helt enkelt. Och vi överlevde faktiskt.

I Hanoi hann vi med lite fest, äta god mexikansk mat (hittade matgatan till slut), dricka kaffe på ett café i ära till Harry Potter böckerna, spela pingis med flippflopps samt böcker som racket samt besöka Halong Bay.

Halong bay var fantastiskt vackert. Vi åkte en stor båt längs alla vackra små öar och stannade till för att bada i havet för första gången denna resa. Kallt efteråt, men definitivt värt det. Vi paddlade kajak genom grottor och såg en massa små apor på nära håll. Dom är tydligen utrotningshotade där pga att kineserna tror att man blir smart av att äta aphjärna.

På natten sov vi på en egen ö. Sjukt drömmigt. Vi spelade beer pong (jag och Lovis briljerade), hela havet stormar (jag och Matilda gjorde sönder en stol) samt hade det allmänt supertrevligt till sisådär 4 på morgonen. Var en sjukt kul kväll med mycket skratt.

Uppstigning klockan 7 och därefter en långsam och härlig båttur från “huvudön” Capa i Halong Bay. Eller den sista båtturen var väl inte härlig för alla, då det var Matildas tur att börja spy med några franska killar som publik.
Verkar bli en resa med väldigt mycket spya, haha.

I morgon ska vi flyga till Ho Chi Minh (föredetta Saigon).

puss, C imageimageimageimageimage

Hanoi

imageimageimageLovis ligger på rummet och spyr. Hennes tur nu. Jag och Matilda traskade runt i ett regnigt och kallt Hanoi i 30 minuter utan att hitta en enda okej restaurang. Vi slutade därför på burger king. Väldigt kulturellt.

För att fördriva dagen hoppade vi på någon cykeltaxi med en stackars vietnamesisk före detta poet som lät oss läsa hans kärleksdikter. Det var nog meningen att man skulle åka en och en så det gick ju inte sådär supersnabbt. Vi satt mest och skrattade åt hur pinsamma vi var samt försökte förstå hans knaggliga engelska.

Vi bor på ett partyhostel med nattklubb i samma byggnad. Det serveras gratis öl mellan 6-7 på kvällen, så klaga kan man absolut inte göra! Men ikväll blir det sova efter den härliga bussturen hit.

Puss, C

The nightmare bus

Den vietnamesiska chauffören säger på halvknakig engelska att det bara är en timme kvar. Skönt så in i helvete. Ja, jag förtjänar att svära.

Vi har åkt samma buss i över 24 h från Laos till Vietnam. The nightmare bus som den kallas av backpackers. Hur illa kan det vara? Tänkte vi. Well.. Jag har haft den värsta bussresan i mitt liv, för 3 h efter hjulen börjat rulla börjar jag spy. I en gul påse det är meningen att vi ska ha våra skor i. Jag har alltså blivit åksjuk för första gången i mitt vuxna “ihågkommande” liv, på en resa som ska pågå i över ett dygn. So much fun 🙌🏼

Vägarna är i princip bara skarpa svängar åt varannat håll. Det går inte ens att beskriva hur dom ser ut. En ny skarp Kurva börjar i princip innan den andra ens tagit slut. Om det nu låter logiskt.

Jag har alltså suttit på bussen som är full av andra personer, och spytt i påsar som Lovis fick ta med sig ut och kasta när det var kisspaus. Magen blev snabbt tom (då dom aldrig stannar så man får äta något) vilket betyder att det mest blev galla. Så himla härligt.

Spyan slutade tack och lov någon gång mitt i natten, efter att jag lyckats sova någon timme. På 27 h har jag ätit 6 skedar ris och druckit en Cola.
Känner hur käkbenen börjar titta fram. Ge mig mat ❤️❤️❤️

Uppdatering: vi blev avsläppta innan busstationen pga att våra chaufförer hade smugglat knark från Laos som dom behövde lasta ut…. Only in asia.

Men nu har vi hittat ett partyhostel och ska trycka i oss lite KFC. Efter 32 h med bara några skedar ris i magen. Can’t wait.

Puss, C